I mig finns frustration,

Tuff dag. Jag försöker hålla masken, det går inte.
Jag är arg för att jag inte orkar sånt jag vill orka.
Arg för att personligen får be om den tröst jag behöver.
Jag är arg för att alla säger att det måste få göra ont.
Arg för att det gör så förbannat ont hela min vakna tid.

Jag är arg för att det inte finns någon rättvisa alls.
Arg för att någon tagit min allra bästa vän ifrån mig. /Elin

Så jag fortsätter leva,

Jag har spenderat större delen utav min vakna tid på jobbet. Försökte sjukanmäla mig igår men det gick absolut inte. Så typiskt när man behöver det som mest. Men dom har väll rätt. Det handlar om att kunna skingra tankarna och skilja på jobb och privatliv.

Under någon timme på kvällen träffade jag några vänner och pratade med några andra i chatten. Mitt liv är berikat av vänskap och en kram av riktig sådan kan göra att allting för en stund känns lite lättare än vad det tidigare var. Tack.

Idag har varit en vanlig dag. Alla säger att det går över.
Så jag fortsätter leva, för jag vet att du hade velat det. /Elin

En hylla för att minnas,

Verkligheten springer ikapp mig. Jag vet inte om jag riktigt förstår.
Det är så konstigt att livet liksom fortsätter som om att inget hänt.
I mitt huvud snurrar tankarna. Alla tankar leder mig till dig farmor.
Har du sett hyllan ovanför min säng? Det är en hylla för att liksom minnas.
Minnas dig och allt du någonsin varit. 4 bokstäver. 3 ljus och så 1 litet foto.

Jag tänder ljusen för att vara säker på att du ser mig.
Pussar fotot godnatt och önskar att du pussar tillbaka. /Elin

♥ Vila i frid nu farmor,

Jag ligger i sängen efter en krogenrunda. Pappa ringer. Det är slut nu.
Innan jag vet ordet av har jag fått på mig kläder och tagit mig hem till f & f.
Där ligger hon i sängen, min älskade lilla farmor. För en stund stannade min tid.

Jag viskade att jag älskade dig. Du svarade inte att du älskade mig mer.
Jag viskade att du var bäst av alla. Du kramade inte min hand sådär hårt.
Jag berättade allt kul. Du gnuggade inte näsan mot mig & sa "tokstolla"
När dom tog på dig klänningen du var så stolt över, hörde jag inget "aj!"
När jag kom hem skulle jag ringa för att höra hur det var med farfar.
Telefonsvarare. Hej du har kommit till Dahlström, vi kan.. Din röst. Fan.

Allting påminner om dig. När jag skrattade pratade jag med dig. När jag grät pratade jag med dig. Du har alltid stöttat mig i allt, hur tokiga val jag än har gjort. Farmor kan man alltid räkna med. Du är mer än en farmor. Du är en syster, soulmate, mamma.
Min allra bästa vän. Jag vet att livet ska gå vidare, men fattar inte hur.

Under kvällen tog jag en promenad. Kände hur ögonen tårades av saknad.
Ute var det mörkt. Himlen var kolsvart. Jag såg en stjärna lysa, starkt.
Jag är säker på att det var du farmor. Du är stjärnan i mitt liv. Alltid. /Elin

This is what I made of,

De senaste 2 helgerna har jag hållt mig nykter och hemma. Det har varit bra så.
Men ikväll ska vi fira mamma och Petri som fyllt 40 sedan blir det en nog utgång.
Det blir sista utgången med mitt lilla tjejgäng innan en utav oss flyttar..långt.
Därför ska jag försöka släppa allt och ha kul. Ni får säga vad ni vill, it´s me.

"You can try but never stop me
This is what I'm made of
I will never ever let go
This is what I'm made of
No one can control me
Cause this is what I'm made of
You can hate but never break me
This is what I'm made of
This is what I'm made of" /Elin

Glittrande matta ögon,

De senaste dagarna har jag och många andra levt i ovisshet. Ingen vet hur länge till du orkar kämpa, men vi vet att din envishet tar dig långt. Nu vet även jag vart jag fått den envisa Elin ifrån, det ligger i blodet helt enkelt. Tack älskade lilla du.

Dina ögon hade tittat länge på mig, dom sa mer än vad munnen orkat säga. Jag kramade dig, viskade att jag älskade dig. Du kramade min hand hårt, som om att du aldrig tänkt släppa taget. Jag viskade att du var bäst. Samtidigt såg jag hur dina matta ögon glittrade. /Elin

Dom botar min ångest,

Halva Sverige ska på 100% partykryssen känns det som. Jag tillhör den halvan som inte ska, men jag måste erkänna att jag kikat på biljetter många gånger. Senast i morse. Men mitt samvete skulle inte kunna åka, inte i dagens läge..

Idag när separationsångesten till allt och alla är fruktansvärt stor, är jag så glad över att ha syskon att kunna pussa och krama. En Natalie att gå hem till för att mysa lite med fina människor och en Micke som påminner mig om de positiva.

Blod är tjockare än vatten, ni är mina skatter. /Elin