De senaste dagarna har jag och många andra levt i ovisshet. Ingen vet hur länge till du orkar kämpa, men vi vet att din envishet tar dig långt. Nu vet även jag vart jag fått den envisa Elin ifrån, det ligger i blodet helt enkelt. Tack älskade lilla du.
Dina ögon hade tittat länge på mig, dom sa mer än vad munnen orkat säga. Jag kramade dig, viskade att jag älskade dig. Du kramade min hand hårt, som om att du aldrig tänkt släppa taget. Jag viskade att du var bäst. Samtidigt såg jag hur dina matta ögon glittrade. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar