Jag ligger i sängen efter en krogenrunda. Pappa ringer. Det är slut nu.
Innan jag vet ordet av har jag fått på mig kläder och tagit mig hem till f & f.
Där ligger hon i sängen, min älskade lilla farmor. För en stund stannade min tid.
Jag viskade att jag älskade dig. Du svarade inte att du älskade mig mer.
Jag viskade att du var bäst av alla. Du kramade inte min hand sådär hårt.
Jag berättade allt kul. Du gnuggade inte näsan mot mig & sa "tokstolla"
När dom tog på dig klänningen du var så stolt över, hörde jag inget "aj!"
När jag kom hem skulle jag ringa för att höra hur det var med farfar.
Telefonsvarare. Hej du har kommit till Dahlström, vi kan.. Din röst. Fan.
Allting påminner om dig. När jag skrattade pratade jag med dig. När jag grät pratade jag med dig. Du har alltid stöttat mig i allt, hur tokiga val jag än har gjort. Farmor kan man alltid räkna med. Du är mer än en farmor. Du är en syster, soulmate, mamma.
Min allra bästa vän. Jag vet att livet ska gå vidare, men fattar inte hur.
Under kvällen tog jag en promenad. Kände hur ögonen tårades av saknad.
Ute var det mörkt. Himlen var kolsvart. Jag såg en stjärna lysa, starkt.
Jag är säker på att det var du farmor. Du är stjärnan i mitt liv. Alltid. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar