Flera gånger har jag fått frågan om Astrid var planerad och ingen annan fråga gör mig så arg. Jag tycker det är ganska oförskämt att fråga, för vad spelar det egentligen för roll? Jag älskar mitt barn och det borde räcka som information till de människor jag inte ens umgås med. Själv skulle jag aldrig ha hjärta att fråga och skulle jag mot för modan göra det ska jag ha en väldigt bra anledning eller en god relation till personen.
Jag vet inte varför frågan gör mig så upprörd. Kanske för att jag själv vet svaret. Jag la studierna på hyllan och skaffade mig jobb och körkort för att vi ville ha barn inom snar framtid. Kanske för att jag också vet att det krävdes både missfall och ägglossningstester i väntan på henne. Därför kan jag stolt, högt och tydligt svara ja på frågan.
Astrid var planerad, in i den minsta detalj. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar