Jag är en mamma som vill amma, till nästan vilket pris som helst. Johan och BVC har sagt att det är okej att ge ersättning för att jag ska orka med denna tuffa period. Jag tycker att det har funkat bra med amningen även om det är lite trixigt emellanåt. Mjölken kom igång bra från början och Astrids vikt-kurva har alltid gått spikrakt uppåt.
Men så sista dagarna har hon ammat varje/varannan timme, dygnet runt! Ingen tillväxtperiods-ätning, hon har bara varit missnöjd all vaken tid. Inte heller kommit till ro att sova. Vaknar efter bara en liten stund och letar med munnen.
Så ikväll frågade Johan om han fick prova en sak. Några minuter senare satt jag och flask-matade min dotter. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag kände mig som en riktigt dålig mamma. Samtidigt var jag så lättad över att för första gången på flera dagar se ett lugn i hennes ögon. När hon ätit klart och blivit rapad mot min axel, somnade hon där.
Jag får helt enkelt lära mig leva med mitt dåliga samvete om att jag inte kan ge Astrid allt hon behöver. Någonstans försöker jag hitta ett lugn i att en bra mamma ser till sitt barns bästa. Och Astrids bästa verkade inte vara helamning. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar