Just ikväll är jag svag. Johan sover. Astrid sover. Jag ältar.
När ska tankarna lämna mig? När ska jag kunna gå vidare och fortsätta leva i min lyckliga bebisbubbla på heltid?
Jag tänker igenom allt, försöker minnas detaljer. Tills det känns som om att jag ska gå sönder. Kryper närmre Astrid och lyssnar till hennes andetag. Vill väcka Johan och be honom hålla om mig. Älskling, håll om mig så att jag inte faller isär. För det är exakt så det känns. Jag kommer gå sönder och bara ni kan göra mig hel. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar