Jag har varit ute och gått länge ikväll. Astrid låg vaken, men glad större delen av tiden. Jag vek ner suffletten och gick bredvid vagnen. Pratade med henne och fick joller till svar. Log och fick ett lika stort leende tillbaka. Folk som såg mig kan nog ha undrat vad i hela världen jag höll på med och jag har ett otroligt bra svar. Jag pratade med mitt barn.
Under kvällen gjorde jag många tappra försök till att få Astrid att somna. Tillslut lyckades jag med henne tätt intill mig, nästan sittandes vid min sida.
Tittade ner och insåg ännu en gång att hon är en människa.
En människa jag skulle göra exakt vad som helst för. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar