Viskar en bön,

Ibland önskar jag att alla människor får göra samma resa som jag, bara för att få se och känna skillnad på bra och dåligt. Jag önskar att jag bara kunde få hoppa in i någon annans kropp och själ och få ta lidandet, eftersom att jag vet hur bra det blir sen. Jag vill bara ta tag i personens axlar, se den i ögonen och säga att det blir bra, för det blir det. Även om man absolut inte vill höra det när det är som tuffast eftersom att det då känns näst itill omöjligt. Men det är inte min uppgift att leva för någon annan eller känna någon annans smärta. Min uppgift är att leva för mig och försöka lindra någon annans smärta så gott jag kan. Medmänsklighet är något vackert, något jag tror gör både oss människor och livet lite bättre.

"Jag viskar en bön i natt. För dom som inget har.
För dom som gick in i natten, utan att hitta tillbaks.
Jag viskar en bön i natt. För alla dom som väntar.
För dom som har tappat hopp. För alla där ute som längtar.
Så viskar jag en bön" /Elin