Det är sådär. Inte bra, inte dåligt. Det är sådär. Jag hatar när det är sådär. När något ligger och trycker, men jag inte vet vad. Fast jag ska inte klaga. Jag har ju alltid sökt efter balans mellan toppen och botten. Men det här känns mer.. jag vet inte. En slags tom men ändå full känsla som jag inte kan sätta ord på. Jag vill bara få vara, din i din famn. Mig i mig själv. Bara få andas ut i en trygg famn en stund.
"How many roads did i travel before i walked down one that led me to you?
And how many dreams did unravel before i beleived in a hope that was true?
Only me, on my knees singing holy, holy. And somehow all that matters now is.
You are holy, holy" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar