Efter några få timmars sömn och en utav de värsta nätterna jag upplevt, var det dags för en brunch, städa, packa, sändningsmässa och sen en stor kramring på typ 200 personer. Det känns konstigt att säga hejdå till någon man inte ens sagt hej till. På bussresan hem gick det mycket tankar genom huvudet. Jag tänkte på natten och helgen i stort. Jag har träffat nya personer, lärt känna några utav mina vänner ännu bättre, skrattat och varit trött. Jag tycker att jag har vågat mer än förut, dessutom gjorde jag allt detta framför sjalen. Jag är så tacksam för allt det här, för att jag vågar, för att jag mår bra och för att jag aldrig, aldrig är ensam.
"May the angels protect you, trouble neglect you,
And heaven accept you when it's time to go home.
And when hard times have found you and your fear surround you,
Wrap my love around you, You're never alone.
May your tears come from laughing, you find friends worth having,
With every year passing they mean more than gold.
May you win but stay humble, smile more than grumble
And know when you stumble, You're never alone" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar