Jag är tacksam för de personer i min omgivning som kan höra på telefon om något är dåligt, även om jag försöker dölja det med rösten. De få personer som väntar istället för att gå när jag tvivlar på det jag behöver prata om. De personer som ser de där ytterst små framstegen och tar tillvara på dessa för att de vet att dom stunderna är så otroligt viktiga. Ni får mig att inse hur viktigt det är att jag vågar minnas, vågar leva och vågar älska, precis som jag försöker göra nu.
"I’m so afraid to love you, but more afraid to loose
Clinging to a past that doesn’t let me choose
Once there was a darkness, deep and endless night
You gave me everything you had, oh you gave me light
And I will remember you, Will you remember me?
Don’t let your life pass you by, Weep not for the memories" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar