En fullproppad dag med en massa olika aktiviteter och händelser. Bland annat så fick vi lyssna på föreläsningen "från puppa till fjäril" Den väckte ganska starka tankar och känslor hos mig och många andra. Jag kunde känna igen mig i få meningar om vändpunkten. Att det är en själv som måste bestämma sig för att det ska bli ändring. Alla andra kan ge mig redskapen men det är jag som måste göra jobbet. Lite så är det nog. Det är så otroligt lätt att hela tiden skylla på andra, att det var ju tack vare den eller den personen som jag kom upp hit. Istället för att lyfta sig själv och säga, jag fick hjälp men det var jag som gjorde jobbet och för det är jag så förbannat stolt över mig själv. Det finns personer här som sett mig vara på botten, som gett mig alla redskap i världen men jag själv har inte lyckats ta mig upp. Sedan händer något. Personen man står så nära försvinner ur ens liv ett tag och så träffas man igen. Denna gång när jag inte är på botten.
Jag vill bara att du ska se hur långt jag kommit tack vare mig själv och med hjälp utav redskapen jag fått av dig och många andra. Jag vill att du ska se vad jag vågar och vem jag är nu. För det är något som jag är riktigt stolt över. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar