Så stod Valborgsfirande på schemat. Utan sjal det här året. Rebecca kom hit och hjäälpte mig med håret. Sofia lyckades göra en inbakad fläta med mitt hår. Har aldrig haft det, med tanke på komplex för mina stora öron. Ni ser, man blir aldrig nöjd. Men ändå så hade jag håret uppsatt. Orkade inte bry mig om ett par öron efter att ha läst en cansersjuk flickas blogg. Jag är lyckligt lottad. Har bara inte insett det.
Valborgsfirandet vart inte som jag tänkt mig. Hattigt. Rörigt. Träffade många bra människor iallafall. Och jag såg dig. Lycklig med någon i din hand.
Varför var jag där just då. Om jag bara väntat 2 minuter. Svart på vitt, en självklar bild. Obvious. Vi var för olika. Jag vet det. Jag bara undrar hur det blir nu. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Och idag verkar inte ha varit något udantag. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar