Jag insåg det idag. Allting har sin tid. Det måste få ta sin tid. Min läkning av en spricka som alltid funnits där, den måste få ta tid. Det bara är så. Ännu mer självklart blev det när morfar sa att hans syster smsat varje dag om hur mer och mer kritiskt hans mammas tillstånd blir. Min kära gammelfarmor. Hon bor i Finland, 85 år gammal och har nog upplevt det mesta. Vi brukade åka dit på somrarna när vi var små. Så mysigt. De senaste 3 åren har hon bott på sjukhus. Levt på mediciner. Nu har hon en envis feber och lunginflammation Äter inte. Svårt att andas. Då är det nästan så att man önskar att hennes tid tråkigt nog var inne snart.
Allting har sin tid - Carola
För en gångs skull lyssnar jag på Carola. Varför gör jag det?! Men texten är ju fin, tänker jag och trycker på repeat en gång till.
"Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta gud ställa frågor som gror
att få vila sin skäl där förlåtelsen finns,
bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut.
Det har sin tid" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar