Första dagen på praktiken idag. Stället hette Carl och Carolina. Ett lite speciellt äldreboende. Inte dåligt, men.. som sagt speciellt. Vi var ute och gick med de boende och på eftermiddagen sjöng vi några gamla visor. Det väcker känslor.
Igår bestämdevi träff med några från den Finska klassen. Vi var negativt inställda till det hela och ville inte att klockan skulle bli 17.. Men det blev den och 2 tjejer från klassen kom och mötte upp oss. Dem tog med oss till stranden. Ett avskärmat område, som på somrarna var en brygga för endast tjejer/kvinnor. Det var nybyggt och låg jätte fint till vid stranden. Jag kan inte med ord beskriva kvällen.. Det var hur bra som helst. Just där, just då levde jag i nuet. Skulle kunna stanna där för alltid. Jag skrattade med hjärtat. Blev accepterad för den jag var, den Elin jag alltid sökt efter. Och tanken av att jag aldrig mer kommer träffa dessa personer gjorde ont. Livet är så konstigt, men jag kan inte låta bli att älska det.
"Everything feels like a dream and I don´t wanna wake up. Cause I´m afraid that I will forget and I´m afraid that it would stop. I wanna stay here forever, forever in this dream. The reallity call me back were I don´t belong. Stay here forever, forever in this dream. I don´t want to wake up, just wanna live forever.. In this dream" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar