Idag på mässan hade jag små skratt attacker. Men när de andra gick fram och tog emot brödet och vinet satt jag kvar i bänken, som vanligt. Jag tänkte på hur det var då. Hur det är nu. Jag saknar dig. Jag förstår mig inte på livet alla gånger. Jag brukar inte be, men idag bad jag för dig. Att du har det bra, är lycklig. Och att du liksom jag ibland, undrar hur jag har det.
"Sitter kvar i tystnaden
Sedan alla vandrat hem
Allt jag har är frågorna
Var du är nu och med vem
Liksom snö jag ser min tro
Falla ner runt omkring
Mitt liv är fyllt av ingenting
Ett ljus för dig, Som värmer mig
Som får mig minnas alla skratt
Tiden den stod stilla då
Och jag saknar var sekund
Ropar högt, så högt jag kan
Men inga ord hörs från min mun
Jag vill att du ska känna allt
Som jag känner just nu
Och när du hittat hit igen
Ska jag tacka stjärnan min
Som fick min önskan att slå in" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar