Jag läste en liten text ur Nasses lilla tapperhetsbok som hette
"Gå aldrig ensam" Den påminde mig om hur jag är, i mitt liv.
Nasse gick fram till Puh.
-Puh, viskade han.
-Ja, Nasse?
-Ingenting, sa Nasse och tog Puhs tass.
Jag ville bara veta att jag har dig.
Ibland känner jag mig beroende av någon, tolka mig rätt. Jag behöver inte få ett exemplariskt svar på det jag smsar eller säger. Men ett ja, nej eller mm. Bara för att veta att personen sett eller förstått mig. Jag är rädd för att vara ensam. Mobilen är alltid med mig, som en trygghet. Ibland känner jag mig som ett barn. Som blir rädd för en situation, men snabbt lugnar ner sig när någons hand fattar min. Så tokigt livet kan vara ibland.
Så om du någon gång känner en hand i din eller får ett sms med bara några ord, bli inte rädd. Då är det troligtvis bara lilla jag som behöver veta att du är där. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar