Jag har ofta tänkt på hur rädd jag kan vara för andra människor. Jag är inte den som vill döma någon, men kommer det en alkoholist eller någon större kille som "ser kriminell eller pårökt ut" ja då byter jag ju direkt sida på vägen. Men varför egentligen? Vi är ju båda människor. Vi består båda två av kött och blod, inte samma visserligen, men ändå. Vad kan dem göra mig för ont? Jag tror att den som skadar mig mest utav det här, det är jag själv.
"Om jag vågar titta fyllgubben i ögonen, eller den galna kärringen, eller det bisarra barnet - då ser jag mig själv. Och då finns det ingen orsak att vara rädd" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar