Hemma efter ett dygn på Finnåkers kursgård. Sliten är jag, men det hör ju till. Jag gillar stället. Gemenskapen. Allt. Jag känner mig accepterad för den jag är. Det är så skönt att bara få släppa allt ett tag, om så ett dygn.
Skratt. Lekar. Lektioner. You raise me up. Konflikter. Mat. Gemenskap. Kramar. Mys i kapellet. Livets pärlor. Pussel. Kärlek. Se mig gud, jag kommer som jag är. Personer som sträcker ut en hand. Får med mig och får mig att våga prova nya saker. Den där handen kan vara det där lilla extra jag behöver för att följa med och leka, eller göra något jag tycker är obehagligt. Det betyder så otroligt mycket för mig att det finns dem som överhuvudtaget bryr sig.
"Se mig gud jag kommer som jag är.
Och jag vet du har tid för mig" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar