söndag 28 mars 2010

Någonstans,

En tanke som ofta kommer till mig när jag är í kyrkan är, hur kan gud älska alla? Och om gud finns, varför händer då vissa saker? Att folk dör är ju liksom livets gång, men att det finns människor som inte ser någon mening i livet och väljer att dö, borde inte gud stoppa dem på vägen? Det där med kärlek till alla och fred på jorden, det är ju något de flesta önskar. Kan inte gud bara fixa det? Och om han inte kan det, kan han väll lära oss hur man gör, för det är ju vi som är det största felet. Mycket tankar idag, men det gör inget. Sånna dagar behövs också. Och jag hoppas någonstans att alla så småning om hittar sin mening med livet. Det gäller att våga tro på något, även när det stormar. Det är svårt, jag vet.

"Hur kan jag tro på kärlek när jag vet unga dö?
För att dem tror att livet bara va ett litet frö.
Någonstans finns det kärlek, någonstans finns det hopp.
Någonstans finns det värme, någonstans går solen upp"
/Elin

1 kommentar:

  1. Ledsen att göra dig besviken gumman men enligt bibeln gav gud människan fri vilja och fria tankar så han kan tyvärr inte göra något åt det :/ Men jag hoppas oxå <3 // Din lilla kyrko flicka (A)

    SvaraRadera