Botten ska få smäll,

När jag gick i klass 4 blev jag med glasögon som jag använda tills jag växte ur dom. Först när jag började gymnasiet skaffade jag nya. Ett par svarta, tjocka, avlånga. Dessa bar jag på skolfotot som blev en sån katastrof att jag rev ur bilden från katalogen. Och jag grät, herre min Gud vad jag grät. Året efter såg jag på när klassen fotograferades. Trots att mitt underbett var bortopererat fanns ändå skräckexempel-bilden i mitt huvud. Elin med underbetyg och glasögon var inte den Elin jag ville vara, iallafall inte utvändigt.

Och så igår, kära vänner, tog jag mod till mig att boka en tid för synundersökning. Redan idag fick jag träffa en optiker. Min syn hade försämrats tack vare att jag inte använt glasögon som jag ska. Nu är nya glasögon beställda. Några sedlar och tårar senare är jag hemma och nervös som ett as över att jag inte ska passa i dem.

Detta grundar i min självkänsla, som en gång hånglat med botten. 
Idag, 2 år efter operationen, är det bättre. Dem ses bara ibland.
Och en dag kommer min självkänsla att ge botten en käftsmäll. /Elin

Älskar tills de värker,

Tanken slår mig när jag hör dagens datum. Imorgon har jag bott här ett år, med någon som samtidigt blev min sambo. Ett helt år! Vad gjorde vi med tiden?

Samtidigt snurrar bilder i mitt huvud sakta förbi. Bilder med saker vi gjort, stunder vi upplevt, känslor vi visat och pratat om. Och det är då jag inser hur förbannat mycket jag älskar Johan. Liksom mer än något annat.

Jag har fått möjligheten att älska en annan människa. 
Och jag älskar så mycket att hjärtat mitt gör ont. /Elin

Blomma av en kund,

Jag fick en orkidé och orden: "till dig från mig för att du är du" av en kund.
Jag blev såklart rörd till tårar. Det gjorde mig så fruktansvärt varm inombords att veta att för någon är jag viktig. Jag fyller en funktion. Varje morgon väntar någon på att jag ska sätta nyckeln i låset och komma in för att bädda sängen.

Lycka är att vara behövd av någon. 
Jag vet det nu. Med all säkerhet. /Elin

Hittar inte min plats,

Idag är en sån där dag då jag känner att jag inte platsar någonstans. Jag känner mig utanför inom alla områden. Vilka ska jag umgås med? Singlarna, mammorna eller paren som vill resa?

Idag känner jag mig delad. Jag är inte hon som går ut på krogen och dansar arslet av mig varje helg. Jag är heller inte hon som hänger på öppna förskolan varje förmiddag. Även om jag hade velat göra båda två, nästan lika mycket. Ja, ni hör att ekvationen inte går ihop.

Så nu står jag här som en pusselbit och försöker hitta min plats, innan jag ens vet om det är samma motiv på min ruta som på resterande bitar. Kanske är jag på helt fel pussel och letar. Det visar sig, så småningom om. /Elin

En ny vecka tar vid,

Jobbhelgen är slut och en ny vecka är på ingång. 
Det är alltid lika kul att se vad veckan innehåller. 
Kanske innebär den en start på en bra förändring?
Livet är en gåva. En vacker sådan. /Elin

Jag betalar vad som,

Mycket i livet handlar om prioritering, vad vi gör med vår tid, vilka människor vi umgås med och vad vi väljer att lägga pengarna på.

De lördagar jag jobbar delad tur är jag ledig två och en halvtimme. På den tiden väljer jag att åka 2,4 mil hem och äta lunch med Johan för att sedan åka tillbaka, strax därefter. Detta gör jag för att mycket i livet handlar om prioritering och jag prioriterar dig.

"Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej

Vilket pris som helst betalar jag igen

Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv

Det här är priset jag betalar" /Elin

Nu kommer jobbhelg,

Ordning och reda, pengar på fredag! Det är löning och hälften av befolkningen känner sig ovanligt rika och lever lyxhelg, tills räkningarna ska betalas och vips blev ett glas vin på krogen till varma koppen i soffan.

Skönt att vi inte är så. Bra att vi har framförhållning nog att tänka steget längre. Och kanske var det tur att detta råkar vara min jobbhelg. /Elin