När jag gick i klass 4 blev jag med glasögon som jag använda tills jag växte ur dom. Först när jag började gymnasiet skaffade jag nya. Ett par svarta, tjocka, avlånga. Dessa bar jag på skolfotot som blev en sån katastrof att jag rev ur bilden från katalogen. Och jag grät, herre min Gud vad jag grät. Året efter såg jag på när klassen fotograferades. Trots att mitt underbett var bortopererat fanns ändå skräckexempel-bilden i mitt huvud. Elin med underbetyg och glasögon var inte den Elin jag ville vara, iallafall inte utvändigt.
Och så igår, kära vänner, tog jag mod till mig att boka en tid för synundersökning. Redan idag fick jag träffa en optiker. Min syn hade försämrats tack vare att jag inte använt glasögon som jag ska. Nu är nya glasögon beställda. Några sedlar och tårar senare är jag hemma och nervös som ett as över att jag inte ska passa i dem.
Detta grundar i min självkänsla, som en gång hånglat med botten.
Idag, 2 år efter operationen, är det bättre. Dem ses bara ibland.
Och en dag kommer min självkänsla att ge botten en käftsmäll. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar