Jag gråter bara i regnet,

Hur fan kan man lära sig leva med döden? Hur kan man orka kämpa och leva livet den tid som är kvar? Hur kan man verka så orörd, trots att sjukdomar bryter ner varje liten del av en kropp. Hur lär man sig acceptera det?!
Jag vet att du kanske inte har så mycket till val. Men om det gör ont i mig, vågar jag inte ens tänka på hur du känner. Jag vet att jag måste visa mig stark inför dig. Du vill se mig glad och du ska aldrig mer få se mig svag.

"Jag gråter bara i regnet. Superstolt
Hon vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men varför vill du stå med mig regnet?
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet" /Elin

Att hitta sin soulmate,

Att klicka direkt med människor är inte det lättaste, men ibland händer det.
Man klickar inte som ett par eller som vänner som umgås varje dag. Nej, man klickar som något annat. Som soulmates. Sånna som hör över telefon om något är fel eller bara känner på sig att allt inte står rätt till. Sånna som inte har kontakt på ett par veckor för att sedan fortsätta precis där dom var. Sånna som förstår varandra och livets situationer utan att den andra behövt säga en mening.

Att hitta sin soulmate är inte det lättaste, inget man väljer. Men när det händer så förstår du att du aldrig någonsin behöver vara ensam igen. /Elin

Vi föddes ju alla nakna,

En bild när man visar lite hud kan få många reaktioner. Det var jag medveten om.
Vad jag inte var visste var vilka förutfattade meningar människor har om mig.
Jag fick ingen reaktion som : "Usch vilken utmanande, ta bort den där bilden!"
Istället fick jag förvånansvärt kommentarerna "Trodde aldrig att du skulle våga!"

Men vad är det egentligen att våga? Vad jag vet så föddes vi alla nakna. Och om alla andra kan lägga ut vilken bild som helst på sig själva. Varför skulle då inte jag kunna? Jag är också människa, med bristningar och klyfta. /Elin

Levande syskonkärlek,

Jag ligger i min säng. Kroppen är trött efter 12 dagar på olika ställen.
Jag känner mig tom. Hoppades på att det bara var en konsekvens av resan.
Det knackar försiktigt på min dörr som sakta glider upp efter mitt "kom in!"
Lillebror tar ett försiktigt kliv in i mitt rum, väntar varsamt på reaktion.
Jag flyger upp ur sängen och kramar honom hårt. Nu vet jag vad jag har saknat.

Jag har saknat din närvaro.
Din retsamma och sjuka humor.
Jag har saknat din bekräftelse.
Din överbeskyddande blick.
Jag har saknat din omtänksamhet.
Livs levande syskonkärlek. /Elin

I de underbara Rättvik,

Här är jag fri. Den långa vägen känns kort. Mina tårar torkas bort.
Lyckan, den finner jag. För livet brinner jag. Här är jag alltid fri. /Elin

Airplanes in the night,

Resan hem gick bra, trots att jag inte lyckades sova en minut.
Tankarna for runt i huvudet och kroppen kunde inte slappna av.
Planet åkte genom luften. Stjärnorna glittrade i augusti natten.
Om jag fick se ett stjärnfall vet jag exakt vad jag skulle önska.
Jag skulle önska att livet aldrig tar slut. Det är för speciellt.

"Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars
I could really use a wish right now, wish right now, wish right now" /Elin

Ni vet att jag kommer,

Som jag skrev innan jag åkte så handlar allt om att vänta. Idag är inget undantag. Vänta på bussen. Vänta på flyget. Vänta på bussen och sedan ännu en buss. Skillnaden är att nu har jag en tröst som gör det värt att vänta. Trösten att varje minut som går är en minut närmare hem. Mamma, pappa, syskon och vänner. Jag kommer! Jag ska bara upp bland molnen och se ner på vår verklighet först.

"Du, snälla vänta, vänta, håll ut
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart
Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag

Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer. Jag är nästan där
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer nu. Du, håll ut
Du vet att jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer baby
Jag tror jag är kär. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller" /Elin