Som jag skrev innan jag åkte så handlar allt om att vänta. Idag är inget undantag. Vänta på bussen. Vänta på flyget. Vänta på bussen och sedan ännu en buss. Skillnaden är att nu har jag en tröst som gör det värt att vänta. Trösten att varje minut som går är en minut närmare hem. Mamma, pappa, syskon och vänner. Jag kommer! Jag ska bara upp bland molnen och se ner på vår verklighet först.
"Du, snälla vänta, vänta, håll ut
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart
Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer. Jag är nästan där
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer nu. Du, håll ut
Du vet att jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer baby
Jag tror jag är kär. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar