Allt kan ta sig,

Fyy tusan vilken dag. Inte alls min. Kände det redan på morgonen. Ville stanna kvar i sängen, men nej jag gjorde det inte. Tog mig igenom en hel dag i skolan. Usch. Kommer hem. Inget brev. Minsta lilla grej får det att rinna över. Jag är totalt utmattad. Denna väntan och ovisshet. Jag orkar inte. Min kropp säger ifrån. Jag är rädd.

"När jag tagit slut, när jag inte orkar mer" /Elin

Julhandla,

Tog ett impulsivt beslut och åkte med mormor, morfar och kusin till Västerås för att julhandla lite. Ett perfekt sätt att få tiden att gå kan man ju säga. Hittade inga julklappar, tar det en annan dag. Men jag köpte en liten jul dekoration till mitt fönster. Min julstjärna hade ju gått sönder, så jag fick köpa en ny, det vart en svart konformad liten sak. Riktig mysbelysning! Sen köpt jag en svart tröja som jag kan ha till min gråa nya kjol på julavslutningen eller julafton. Vet inte vilken utav dom. En liten hake bara är att tröjan är U-ringad på både fram och baksida, vilket betyder att det är inte så snyggt med en sjal mitt i allt. Vi får se hur det blir med den saken.

"Varför är jag aldrig nöjd med det jag har?
Är det positivt att drömmarna finns kvar?
När jag nått ett mål så känns det aldrig fullständigt ändå.
Jag söker snarast efter ännu en nivå. Det måste gå" /Elin

Onödiga bekymmer,

Allt känns deppigt. Vet inte riktigt varför. Det bara är så. Kan vara för att det är helg och på helgen kommer det inga brev. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill. Nu. Men snart är den här dagen över. Sen är det bara en dag i morgon och sen kan jag äntligen börja hoppas att det ligger ett brev i brevlådan när jag kommer hem. Någon dag den här veckan iallafall. Snälla, snälla. Tjejerna från klassen som jag pratade med igår gjorde en kul grej utav det, alla fick gissa på en varsin dag då dom tror att brevet kommer.
Måndag- Erna (Alexandra ändrade sig)
Tisdag- Angelica
Onsdag- Linn (Jag tror också på Onsdag)
Torsdag- Rebecca
Fredag- Alexandra (Sara kom med här på ett hörn)

Usch, jag har verkligen gjort en stor grej utav det, men jag vill bara så gärna. Jag tror att jag vill lite för mycket. Om jag bara släpper det och slutar bekymra mig över det så kommer brevet bara ligga där en dag. Jag vet det. Det är ju så det är sagt.

"Glöm dina bekymmer, I morgon kommer nya" /Elin

Pratstund,

Hade en ganska lång pratstund i matsalen idag, med några tjejer ifrån klassen. Säger inga namn för att inte glömma någon, men ni är sjukt bra. Tack för erat stöd. Vi pratade om operationen. Det behövdes. Jag är rädd. Nervös. Allt. Ganska jobbigt, men flickorna lugnade ner mig och fick mig att tänka från lite andra perspektiv. Helt underbara är ni. Glöm aldrig det.

"För att ni finns, För att ni kan.
Ni leder vågorna mot land,
Ni river murarna mot världen.
För att ni ser, För att ni förstår.
Nu lyser himlen där jag går,
Ni tar min hand och visar vägen" /Elin

Vill ha vår,

Inget brev. Lång väntan. Jag är trött. Innan jullovet skulle det komma, senast. Så okej. Om två veckor sitter jag här med brevet i handen. Det ska bli skönt. Vill bara ha ett datum så jag vet när, och så att lärarna vet hur mycket praktik och skola jag missar. Just det. Innan jullovet måste jag ha sökt för sjukskrivning också. Det är inte bara en grej som ska fixas inför det här!

Jag är sjuk nervös. Tänker och drömmer mycket om det. Jag vet att det blir bra. Jag vet det. Jag lyssnar om och om igen på låten som ger mig kraft, hopp och mod. Den har varit med mig en tid och den kommer vara med mig en tid framöver. Den ska vara med mig till den dagen då jag står där, stark, modig och när jag ser ut som jag alltid velat se ut. Den dagen tänker jag ofta på. Många frågar när den kommer. Den kommer i vår. Snälla fråga inte mer. Det är jobbigt nog som det är.

"Du frågar hur det är som om det vore uppenbart.
Ja, det är släckt överallt,
Men jag tror att våren kommer snart" /Elin

Som jag är,

Onsdag. Temavecka. Sjaldag. Efter skolan gick jag på stan med Rebecca. Impuls köpte lite kläder och skor. Alltid lika härligt att fylla på nytt. Jag menar, när självförtroendet inte sitter i sig själv får man sätta det i kläderna helt enkelt! Men jag måste säga att lite jobbigt är det faktiskt att behöva köpa en sjal som är snyggt till det man köper. Alltid måste jag tänka om det passar eller vilken sjal jag skulle kunna ha till det här. Men jag ska inte klaga, det är självvalt, faktiskt. Men det är någon tvångstanke jag har. För lättast vore ju att bara vara utan. Men, jag kan inte. Det går bara inte.

Sjalen sitter nu mera bara där. Håller inte på med den så mycket. Jag orkar inte spänna eller dra in läpparna för att det ska se så normalt ut som möjligt. Jag orkar inte bry mig längre. Det är ju snart operation ändå. Och föresten så har jag mycket mindra ont i huvudet nu. Skönt värre. Även om jag inte drar in och spänner och har mig, så är det ingen som kommenterar. Det är skönt. Men å andra sidan så får dom faktiskt ta mig som jag är. Jag ser ut såhär. Jag ska förändra det, snart. Men jag kan inte göra något åt saken. Tyvärr.

"Se mig som jag är. Kan du inte det, så är jag inte här" /Elin

Börjar tveka,

Ja det är sant. Jag har börja tveka. Åh jisses, hon är inte helt klok tänker ni nu. Eller hur? Det är värt det säger ni, jahaja, tack för att ni uttrycker hur ful jag är. Jag SKA göra det, men först nu har jag börjat tänka på alla konsekvenser. Jag hatar att sova, jag hatar att kräkas, jag hatar smaken av blod, jag hatar att ha stygn i munnen, jag hatar att ligga på sjukhus och jag bara hatar hela situationen. När jag opereras kommer jag att bli sövd. Dom ska skära i min mun, vilket gör att massa blod åker ner i min mage som sedan måste kräkas upp av magens eget försvar, dom kommer sy i min mun och jag kommer få bo där några dagar. Jag vet att det är värt det, sen säkert. Men i början kommer jag se ut som ett monster. Okej det kan inte bli så mycket värre mot vad det är nu. Men ändå. Jag kommer aldrig någonsin kunna få tillbaka det här. Den delen av mig jag hatat i alla år, den ska bort. För mig är det helt ofattbart.

"För jag vill att verkligheten vänds.
Jag vill känna hur det känns, att stå stadigt, När stormen tar fart.
Å det som ska styra allt jag gör.
Det är just det som förstör, mina drömmar men jag finns kvar" /Elin