Jag träffade Sannaklara på stan under eftermiddagen idag, fika och shopping.
Det var alldeles för länge sedan och så otroligt välbehövligt. Tack för det!
När jag satt på bussen hem kände jag att jag fått mer och ny energi. Nya tag.
Det är så skönt att någon annan förstår min känsla och mina tio tusen tankar.
Det snurrar i skallen, ett sånt där bra och nytt slags snurr.
Men det måste nog få snurra. Tills jag blivit van med lyckan.
Van med tanken att jag duger för någon annan, trots allt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar