Vissa saker sätter spår oavsett om vi vill eller inte, det bara gör det ändå.
Tiden går och man tror att "nu har det äntligen läkt" men så händer något och..
PANG! Då var vi tillbaks på ruta ett för en stund. Detta gör mig så förbannad.
Jag önskar att andra förstod att det krävs SÅ lite för att förstöra SÅ mycket.
Jag försöker att inte tänka på det. Fan ta den som förstör för mig igen.
Men någonstans i bakhuvudet ligger det och nöter, tills hela jag förstörs. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar