Jag tycker synd om de människor som möter eller lär känna mig just nu.
Humöret svänger och gränsen mellan skratt och gråt är så otroligt liten.
Jag stressar dygnet runt för att hinna med allt. För att vara en bra Elin.
Men blir bara mer och mer besviken ju mer jag inser att jag inte kan allt..
Det är skönt att se är att ingen annan heller är perfekt.
Alla har sitt. Våra komplex. Våra brister. Våra problem.
Men vet du? Det spelar ingen roll. För mig är du perfekt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar