Farmor är en favoritbok,

Kyrkklockorna ringer in till begravningsgudstjänst. Vi ska säga hejdå till farmor.
Först spelas hennes favoritlåt. Sedan pratar prästen en stund. Det blir min tur nu.
Jag försöker få fram de rader jag skrivit ner. Utifall du inte hörde farmor, så skriver jag dom här också. Så att du och alla andra vet riktigt säkert vad jag sa.

Det skulle vara omöjligt för mig att tacka för ett helt liv på bara några minuter.
Men om vi tänker oss att livet är som en bok, att varje sida är ett år. Så vet vi alla att 60 sidor är alldeles för kort. Det stog inte på sidan 19 i min bok att jag skulle förlora min farmor, som dessutom var min allra bästa vän.
Jag fick känslan av att vilja slå ihop min bok, nu när min 60 sidor långa favoritbok inte längre gick att läsa. Men jag har fortsatt med min bok. Nästa sida kommer snart och på den står det att livet gå vidare trots allt. Det står också att utan farmor hade mitt liv inte varit så lyckligt som det är. /Elin