Himlen runt hörnet,

Sista dagen på praktiken. Jag mådde dåligt så jag satt i köket och hjälpte till med matning vid frukosten. Då helt plötsligt spelades "Himlen runt hörnet" på radion. Den berörde mig på ett helt annat sätt än tidigare. Här satt jag med några äldre människor som för 4 veckor sen var helt okända för mig. Idag sitter jag här och vet lite mer. Men vad lever dem för nu? Finns det någon mer mening i deras liv?

"Så många människor omkring mig utan varken mening eller mål.
Alltid nån som blir över. Säg mig, varför blir det alltid så"

Jag vet att det låter fel men jag skulle vilja säga att äldreboenden är som ett väntrum på döden. För det är inte många som kommer härifrån. Det finns oftast bara en väg. Det är som om att döden väntar runt knuten hela tiden, eller i det här fallet, himlen runt hörnet. Men tills det är dags, tills just ditt nummer kommer och din stund är inne, så får du sitta här i en matsal och sjunga med i refrängen.

"För jag har himlen runt hörnet, en egen ängel i en säng.
Som om himlens alla små stjärnor sjöng för mig, sjöng för dig.
I en underbar refräng. Du är himlen runt hörnet för mig"

Och så tillbaka till mitt liv och min resa. Jag skulle vilja säga att jag har rest jorden runt, fast inuti mig själv. Vi kan kalla det för Elin runt istället. För det är en resa jag gjort i mig själv, där jag mognat, växt och lärt mig så otroligt mycket.
Och mitt i allt glädje rus efter att ha klarat av ett stort kapitel på den eviga resan så får jag möta helt underbara personer. Vart har dem varit hela mitt liv? Hur kunde jag ens missa er? Och hur i hela världen såg min vardag ut innan det här?

"Och jag reste runt jorden
Men du fanns här mitt framför mig
Och Gud vet vad jag hade gjort
Hur jag hade mått om jag inte träffat dig.
Jag levde som ett frö för vinden
Tog kärlek där jag fick den
Och dagen som den kom" /Elin