Det var så länge sen och jag hade släppt det. Men nu, flashback. Jag kan inte släppa tanken. Vad jag kunde ha gjort och inte gjort. Jag börjar ångra mig, men man ska aldrig ångra något som man en gång log utav. För det gjorde jag, jag log från hjärtat. Och för första gången i mitt liv kunde jag ta emot en komplimang.
"Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar