Det bästa året,

2010 är snart över. Det gör helt seriöst ont i mig. Jag vill inte lämna det, det har varit så galet bra. Jag har opererats, jag har lärt mig mycket, jag har flyttat, jag har vågat, jag har gjort krog debut, jag har jobbat, jag har lärt känna många nya personer som är bland de vackraste jag vet. Men framför allt så har jag tagit vara på mig själv och mitt liv. Hon som levde i en bubbla och så det där tuffa lilla livet som hade sin vändpunkt i början utav året. Det går inte att beskriva..

Nu är bubblan spräckt, hon lever utanför och vill hjälpa andra att spräcka sina små bubblor. Men det är en resa som var och en måste göra för sig. Livet är inte längre tufft, det är galet! Och 2010 var det bästa året i mitt liv. Jag vill inte gå vidare, jag vill stanna här för alltid. För det är inte långt ifrån perfekt. /Elin

Wintersong,

Det finns saker i livet som inte går att beskriva. Det finns inga ord helt enkelt. Hjärna och hjärta samarbetar inte, men låten spelas om och om igen.

"The lake is frozen over, The trees are white with snow
And all around reminders of you, Are everywhere I go
It's late and morning's in no hurry But sleep won't set me free
I lie awake and try to recall How your body felt beside me
When silence gets too hard to handle And the night too long"

Rädd för att dö,

Igår blev jag utringd till att sitta vak, det gick bra och jag sov gott när jag kom hem. Precis när jag skulle lägga mig och bara ta det lugnt vid 19 tiden ikväll ringde jobbet och frågade om jag kunde sitta vak inatt också. Jag har inte hjärta att säga nej, speciellt inte när det handlar om livets gång.

Jag personligen är rädd för att dö. Rädd för vad jag ska känna och vad som ska hända sen. Men mest är jag rädd för att ligga på dödsbädden och ha ångest. Inte över saker som jag gjort, utan snarare saker jag inte gjort. /Elin

49 veckor efter operation,

Tiden bara springer iväg och det är snart ett år sedan jag opererades. Hur coolt är inte det på en skala? På ett år har mitt liv fått en spark i baken och jag vågar vara galen, vågar testa och jag vågar leva. /Elin

Inte bara pengar,

Mina planer för det närmsta dygnet raserades när bemanningen ringde och undrade om jag kunde jobba 14-21 och jag mitt lilla nötskal som har svårt att säga nej svarade glatt ja. Alla lockar med att jag tjänar pengar, men när ska ni förstå att det inte är pengarna som är allt? Visst, extra klirr i kassan har ju aldrig varit fel. Men är man bara ute efter pengar, så är vården helt fel yrke.

"Live well. Laugh often. Love much" /Elin

Gillar läget skarpt,

Kroppen är sliten men hjärnan går på högvarv. Så mycket som varit, som sker och som väntar. Jag vill springa framåt men samtidigt stanna här. Jag gillar hur jag kämpar emot min rädsla och tillslut bara kör, oftast. Jag gillar människor. Jag gillar livet. Och kanske börjar jag tycka om mig själv, eller? /Elin

Stay the night,

Klockan är 3 på natten och jag har nyss kommit hem från en krogenrunda med Amanda och Rebecca. Jag skulle inte med ut egentligen, eftersom att det inte är min grej.. Men jag följde med trots allt och jag ångrar inte en minut. Galetkul var ordet! Har ni någon gång velat pausa livet och tiden bara för att få stanna kvar i samma känsla och situation? Det ville jag göra där, nu inatt när det var som bäst.

"We’ve got strangers stopping by.
And though you’re out of tune,
Boy you blow my mind, you do.
And I’ll say I don’t wanna say good night.
There’s no quiet corner to get to know each other. And there’s no hurry I’m a patient girl, Is your discover..

Cause if this is what we’ve got, then what we’ve got is gold.
We’re shining bright and I want you, I want you to know.
The morning’s on it’s way, our friends all say goodbye.
There’s nowhere else to go, I hope that you’ll stay the night" /Elin

Prinsessa på julafton,

Jag har spenderat hela julen på jobbet. Började med 8-13 och sen 16-21.15
Det var annorlunda men mysigt att få vara en del utav deras jul. Dagen gick i samma tempo som alla andra. Under kvällen var jag med om ett utav de bästa mötena i mitt liv. Underbara anhöriga, vilka medmänniskor.. Jag har aldrig hört någon hälsa "God Jul" och mena det så mycket som dem. Jag kan inte ens sätta ord på situationen. Och det var allt jag behövde för att min jul skulle bli bra.

Efter 9 timmar på jobbet sitter mascaran under ögonen och håret i slarvig knut. Arbets skjortan är någon storlek för stor och tightsen framhäver varenda liten kurva. Trots det ser någon mig. Kanske ser personen vad som finns bakom, kanske gör den det inte. Det spelar ingen roll, jag fick vara en prinsessa. /Elin

O helga natt,

Imorgon är det julafton, den första utan sjalar och underbett. Den första med en familj på två ställen. Den första med jobb hela dagen (8-13 & 16-21.15) Den första annorlunda julen någonsin. Det har alltid sett likadant ut. Nu har allt verkligen kastats om. Men det gör ingenting, det får inte göra någonting. Det ska bli intressant att se hur det slutar. Huvudsaken är att jag ska på midnattsmässan. När jag sitter där i bänken och kören sjunger "O helga natt" då vet jag att det är jul.

"Ty frälsar'n krossat våra tunga bojor, vår jord är fri himlen öppen nu är.
Uti din slav du ser en älskad broder, och se din ovän blir dig kär.
Från himlen bragte frälsaren oss friden, för oss han nedsteg i sin stilla grav.

Folk, fall nu neder och hälsa glatt din frihet.
O helga natt, du frälsning åt oss gav.
O helga natt, du frälsning åt oss gav" /Elin

Catch a grenade for ya,

Ibland önskar jag att mina vänner kunde få vara mig för en stund, bara för att förstå deras betydelse i mitt liv. Det finns personer jag skulle göra vad som helst för. Det finns personer jag absolut inte vill glida ifrån.. Sen finns det faktiskt personer som jag klarar mig utan, men det är en annan historia. Och så länge dem inte gör någon skada fortsätter jag laga de vackra i mitt liv.

"I’d catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya
Oh, oh I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby ;
But you won't do the same" /Elin

48 veckor efter operation,

Julavslutningen var fin, min första utan både underbett och sjal. Nu inviger jag mitt sista jullov någonsin. Känns lite sorgligt men ändå väldigt vuxet. Jag har 5 arbetspass på Lövåsen under lovet, vad jag vet nu. Dem ringer ju i brist på ordinarie och vikarier. Så det känns bra. Det här lovet ska jag se till att vila upp mig. Och samla krafter för en ny och sista termin på gymnasiet.

Vad händer efter gymnasiet? Alla vänner jag fått här, dem som verkligen fick se den största och kanske den viktigaste biten utav min resa. Alla dem, ska vi bara skiljas? De är ju personer jag aldrig vill förlora. /Elin

Du och dom andra,

Du svarar inte och det gör mig orolig.
Du hör inte av dig och inte jag heller.
Du är med honom och det borde jag förstå.
Du spelar bara och jag går nästan på det.
Du får ta smällen och jag kan inte tänka.
Du vill bara ha någon och det är inte jag.
Du skämtar bort allt och jag försöker också.
Du bryr dig faktiskt och jag kan inte förklara. /Elin

Just the way you are,

Kanske en utav de mest renaste och vackraste låt texterna som finns. Jag skulle vilja ta texten och lägga upp på allas facebook logg, för det stämmer in på alla. Ni är alla fina på erat sätt, det finns inga undantag. Och då menar jag verkligen inga!

http://www.youtube.com/watch?v=9b7y9UYt_fM&feature=player_embedded

Och efter att ha sett den här videon så förstår jag om möjligt, ännu mer att alla har samma värde. Våra yttre skal ska egentligen inte ska spela någon roll. /Elin

Faller ner på knä,

Min stålkvinna har smsat och talat om att allt är skit. Varför? Du mådde ju bra, du har ju fått dina behandlingar. Skulle det inte försvinna nu? Jag vet att du klarar det. Jag vill kunna hjälpa dig, men det här är något som bara du kan ta dig igenom. Tappa inte hoppet, för det är det sista som lämnar dig och det vet du!

"Jag faller ner på knä och ber en stilla bön.
Ber om att din kärlek ska få leva och aldrig nånsin dö" /Elin

Plikten kallar,

Under dagen ringde bemanningen och undrade om jag kunde jobba ikväll och en delad tur imorgon. Jag som har svårt att säga nej, tackade ja och insåg att jag ändå inte hade något annat för mig. Så min fredagskväll har spenderats på jobbet. Det känns faktiskt skönt att få in gamla rutiner igen, så att dom sitter till jul.

Idag har jag lärt mig 2 saker. Det ena är att jag inte kan göra allt samtidigt och det andra är skilnaden på att vara modig och på att bara vara dum. /Elin

Ren envishet,

47 veckor utan sjal, det är en hel del. Snart ett år, men vad händer sen? Och varför är jag ens utan? Ibland tänker jag att det kanske är för att vinna över mig själv, men det har jag ju redan gjort för länge sen. Hur som helst känns det bra.

Någongång i framtiden vill jag kunna använda sjal igen, för jag tycker att det kan vara snyggt. Men det är ett senare kapitel. I det jag är nu symboliserar sjalarna fortfarande alldeles för mycket utav den gamla Elin. /Elin

Går för långt,

Jag såg en skit snygg kille på akuten idag. Min väska är borta. Vad är det för dag? Har vi ätit mat? Jag såg en skit snygg kille på akuten idag. Slutar vi nu? Hade vi ätit? Jag såg en skit snygg kille på akuten idag. Min väska är borta.
Det är inte demens. Det är ett tecken på att något har gått lite för långt. /Elin

47 veckor efter operation,

Tiden rullar. Om en måndag är det 1 helt år sedan jag opererades. Det är helt galet. Det får bli ordet för året 2010, som förövrigt har varit det bästa året i mitt liv, galet. Mer om det underbara året och dess innehåll en annan gång!

Idag gör spegelbilden ont, trots att jag är opererad. Kommer jag någonsin att känna mig fin på riktigt? Jag ångrar absolut inte operationen men jag hade kunna tänka efter lite mer. Men jag gjorde fortfarande vad jag kunde med den information och det utgångsläget jag hade. Just då var det mitt bästa. /Elin

Svenska hjältar,

Denna gala är bland det vackraste jag vet. Vanliga människor hyllas för någon insats som borde vara självklar hos alla, men som är långt därifrån. Kan inte alla ha som mål för 2011 att försöka bli en hjälte? Det finns säkert ingen utav oss som kommer med i tv, men det är inte det som är huvudsaken. Nej, huvudsaken för mig är att påverka och hjälpa andra människor. Sånt mår jag bra utav. Jag vill vara en hjälte för någon, för det är vackert. Så otroligt vackert. /Elin

En predikan,

Det finns få ämnen prästen pratar om som faktiskt berör alla. Eller det är ämnen som angår alla, man flera stycken kan gå därifrån långt ifrån berörda. Idag tror jag att varenda människa var berörd, inte till tårar. Nej, det var något positivt. Ämnet var rättvisa. Att alla kan göra något, att en person inte kan göra skillnad för alla, men för någon. Och om alla gör något så blir det en otrolig stor skillnad.

Hela kvällen har jag repat lucia låtar för imorgon ska vi gå luciatåg på stadsmissionen. Jag som tondöv ska förgylla deras lucia genom att sjunga falskt 15 minuter. Och jag kan inte förgylla dagen för alla hemlösa, men för några. Och det var precis det som predikan handlade om idag. /Elin

Min lillebror,

För att du är så spontan och härlig
För att du ser det ljusa i alla stunder
För att du är dig själv fullt ut varje dag
För att du vågar vara galen och chansad
För att du bryr dig om mig och andra
För att du ställer upp när det gäller
För att du förvandlar tårar till skratt
För att du vet allt och förstår mig
För allt detta, älskar jag dig/Elin

Träning till lucia,

På Måndag morgon ska jag tillsammans med min projektarbetsgrupp (4 andra tjejer) och 3 frivilliga från klassen lussa på Stadsmissionen i Västerås. Så idag har vi tränat hela förmiddagen, på att gå och stå och faktiskt sjunga. Det blir en utmaning att ens sjunga i samma tonart. Men helt ärligt tror jag inte dem bryr sig om hur det låter eller hur vi gör det. Jag tror det är stort nog att vi gör det.

Jag trodde att jag varit med i mitt sista luciatåg och därför lagt linnet (som säkert är för litet) i en kartong i källaren. Nu blir det en gång till och jag måste köpa klänning och glitter. Men jag ska faktiskt göra det med stor glädje. /Elin

Jobba på jul,

Jag fick förfrågan om jag kunde jobba runt jul och nyår, på samma ställe som jag jobbade i somras. Jag fyllde i att jag kunde jobba lovets alla dagar och fick 5 utav de. Min tid på julafton är 8-13 och 16-21.30 Och jag är total nöjd, för nu slipper jag välja mamma eller pappa på julafton. Nu blir det automatiskt mamma och hennes släkt de där 3 timmarna jag är ledig. Det här betyder att jag inte kan träffa pappa på julafton. Just nu känns det bra, men jag hinner säkert få ångest 10 gånger om innan jul. Men nästan varje människa jag pratat med har stämplat mig som dum i huvudet för att jag valt att jobba på självaste julafton. Jag har kommit med försvaret att jag vill göra andras jul så bra som möjligt och då direkt fått en känga i magen med att "tänk om nån i din familj" eller "du ska ju sätta familjen först" de som haft en positiv inställning har tänkt på pengarna. Om sanningen ska fram så är det inte någon utav dessa åsikter eller anledningar som är orsaken.

Jag vill inte jobba på jul för att det är extra betalt. Jag vill jobba för att jag tror att jag kan bidra med något och jag finner lyckan i andras tacksamhet. /Elin

På olika sätt,

I måndags när jag kom ner till terminalen för att ta bussen till skolan mötte jag en man som fick mig att tänka om. Jag såg honom på långt håll och försökte skynda förbi honom, där han stod med sin cykel och tittade på alla människor som skulle med bussen. "Hej, har du tid att prata!" Jag vände mig om och konstaterade att det var mig han menade. Jag svarade att jag självklart kunde prata tills bussen kom, samtidigt som jag var på väg att backa 2 steg. Detta på grund av en rädsla som grundade i att jag såg att han inte var den vassaste kniven i lådan. Mina förutfattade meningar totalt krossades när vi stod där i 5 minuter och pratade om små lätta vardagsämnen där jag fortfarande höll mig ganska anonym.
Bussen kom och han bad mig skynda så att jag skulle få plats. Han sa att det var trevligt att prata och lära känna mig. Jag svarade att det alltid är roligt med nytt folk. När jag skulle vända mig om och gå sa han; Tack, tack så jätte mycket! Jag tackade honom och gick bort till folksamlingen som skulle med bussen.

När jag satt mig i den varma bussen såg jag mannen stå kvar på samma ställe i den kalla vintermorgonen. Meningen "Tack, tack så jätte mycket" ekade i mitt huvud och jag förstod att det här betydde mycket för honom. Ganska snart insåg jag att det här mötet var viktigt för oss båda, fast på helt olika sätt. /Elin

46 veckor efter operation,

För 46 veckor sen låg jag under kniven. Och vips så var det borta. Tänk om det var så lätt med andra saker jag skulle vilja ändra på eller radera. Vissa saker sätter sig fast och så lär jag mig leva med det och liksom glömmer bort det en stund. Men så finns det vissa situationer eller händelser som river upp och vips så är bilden lika klar som då. Jag förstod inte själv hur förtvivlad jag var över det förens någon bad mig prata ut. Det var precis vad jag behövde göra och att någon känner av det innan jag själv vet om de, det är vänskap för mig. /Elin

Allting börjar om,

Det var så länge sen och jag hade släppt det. Men nu, flashback. Jag kan inte släppa tanken. Vad jag kunde ha gjort och inte gjort. Jag börjar ångra mig, men man ska aldrig ångra något som man en gång log utav. För det gjorde jag, jag log från hjärtat. Och för första gången i mitt liv kunde jag ta emot en komplimang.

"Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om" /Elin

Inte ens i mitten,

Jag mår bra, det känns bra. Och allt sånt som inte är bra, det går att fixa. Det löser sig alltid. Ibland är det lite svårare än vanligt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska intressant. Jag blir förundrad, livet är ju helt galet. Så mycket som händer och så mycket man ska vara med om. Det bästa är att jag inte ens har varit med om hälften och det betyder att jag har dubbelt så mycket kul kvar att uppleva. Livet är framför mig och ändå är jag mitt uppe i det. /Elin

Hos dig igen,

Under dåliga och tråkiga perioder när jag tappar både lust och ork för att göra något, så träffar jag heller inte så många vänner. Vi har kontakt via msn och sms men inget lajv liksom. Men ikväll har jag umgåtts med Amanda och Rebecca, bara fått vara. Äta, prata, titta på tv och bilder. Och så alla minnen, så otroligt många minnen vi har tillsammans. Även fast vi skapar nya hela tiden så kommer jag alltid minnas allt vi gjort och haft. Det skönaste med mina tjejor är att hur lång tid det än går mellan gångerna vi träffas, så finns dom alltid kvar och när vi träffas så fortsätter vi precis där vi stannade. Ni förstår mig, vi förstår varandra. Ingen ska någonsin få ta eran plats, för den går inte att ersätta.

"Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss
Och vi glömde våra minnen" /Elin

Himlen runt hörnet,

Sista dagen på praktiken. Jag mådde dåligt så jag satt i köket och hjälpte till med matning vid frukosten. Då helt plötsligt spelades "Himlen runt hörnet" på radion. Den berörde mig på ett helt annat sätt än tidigare. Här satt jag med några äldre människor som för 4 veckor sen var helt okända för mig. Idag sitter jag här och vet lite mer. Men vad lever dem för nu? Finns det någon mer mening i deras liv?

"Så många människor omkring mig utan varken mening eller mål.
Alltid nån som blir över. Säg mig, varför blir det alltid så"

Jag vet att det låter fel men jag skulle vilja säga att äldreboenden är som ett väntrum på döden. För det är inte många som kommer härifrån. Det finns oftast bara en väg. Det är som om att döden väntar runt knuten hela tiden, eller i det här fallet, himlen runt hörnet. Men tills det är dags, tills just ditt nummer kommer och din stund är inne, så får du sitta här i en matsal och sjunga med i refrängen.

"För jag har himlen runt hörnet, en egen ängel i en säng.
Som om himlens alla små stjärnor sjöng för mig, sjöng för dig.
I en underbar refräng. Du är himlen runt hörnet för mig"

Och så tillbaka till mitt liv och min resa. Jag skulle vilja säga att jag har rest jorden runt, fast inuti mig själv. Vi kan kalla det för Elin runt istället. För det är en resa jag gjort i mig själv, där jag mognat, växt och lärt mig så otroligt mycket.
Och mitt i allt glädje rus efter att ha klarat av ett stort kapitel på den eviga resan så får jag möta helt underbara personer. Vart har dem varit hela mitt liv? Hur kunde jag ens missa er? Och hur i hela världen såg min vardag ut innan det här?

"Och jag reste runt jorden
Men du fanns här mitt framför mig
Och Gud vet vad jag hade gjort
Hur jag hade mått om jag inte träffat dig.
Jag levde som ett frö för vinden
Tog kärlek där jag fick den
Och dagen som den kom" /Elin

True friend,

Jag märker mer och mer hur stor roll vänner spelar. Hur beroende jag faktiskt är utav dem. Oftast inte dem som alltid funnits där, utan även många "nya"
Jag brukar säga att killkompisar är det bästa jag har och på ett sätt är det sant. På ett annat sätt kan inte tjejkompisar ersättas. Hur som helst, vänner som vänner. Ni känner mig, vet vad jag behöver och accepterar mig för den jag är, trots allt.

"You've got a million ways to make me laugh
You're lookin' out for me, you've got my back
So good to have you around
You know the secrets I could never tell
And when I'm quiet you break through my shell
Don't feel the need to do a rebel yell
'Cause you keep my feet on the ground

You're a true friend, You're here till the end
You pull me aside when something ain't right
Talk with me now and into the night
'Til it's alright again, You're a true friend" /Elin

En famn för mig,

Jag vaknade tidigt men stannade i sängen hela förmiddagen. Jag är trött, gårdagen tog på krafterna. Jag har ingen större lust med något. Undra om det är vintern som sätter sina spår! Det finns flera vänner som påstår sig finnas där. Det finns många utav dem som faktiskt håller vad de lovat. Det finns några utav dem som gör ännu mer därtill. Så varför i hela världen känner jag mig ensam?
Jag behöver inga långa utlägg eller svar. Ge mig bara ditt öra och din famn.

"På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig
..Har du en famn för mig, Har du en famn för mig
Var du än befinner dig, Har du en famn för mig" /Elin