Ger mig själv en klapp på axeln och säger bra kämpat Elin. 24 veckor utan sjal. De flesta tycker att det är töntigt att jag räknar och håller på, men jag lovar att 24 veckor är mycket för mig när varje dag är en kamp. Men det går bra nu. Jag mår bra. Kanske är det så att det här är jag. Kan jag ha hittat den riktiga Elin? I vilket fall så trivs jag och just nu så känns det rätt att vara jag.
"I've always been the kind of girl That hid my face
So afraid to tell the world What I've got to say
But I have this dream Right inside of me
I'm gonna let it show, it's time
To let you know To let you know
This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be, now
Gonna let the light, shine on me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I want to be
This is me" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar