Sjukdomar tar över oskyldiga människors kroppar och här sitter jag och klagar på att jag är rastlös, är jag ens glad för att jag lever? Vi människor är så förbannat otacksamma. Idag kan vara den sista dagen i mitt liv, det har jag inte en aning om. Men jag lever som om att jag har flera hundra år kvar. Man kan drömma som om att man kommer leva för alltid, men man ska leva som om att man skulle dö i morgon. Den tanken kom till mig idag; Vad skulle JAG göra om jag fick reda på att jag skulle dö inom kort? Vad skulle JAG prioritera? Jag fick upp en massa saker i huvudet. Resa, shoppa, festa, älska, erkänna, berätta. Ja, jag skulle följa mina drömmar för att nå mina mål. Göra allt jag alltid velat gjort. Så varför gör jag inte det med en gång?
"Igår är historia, idag är en gåva och imorgon är ett mysterium" /Elin
Carpe Diem! <3
SvaraRadera