Ungefär så känns det. Vilken dag, en mardröm. Jag skrattar och har kul på jobbet, men det är tufft också. Vissa saker knäcker mig psykiskt. De sjuka äldre tänker sig ibland inte för, har fantasier och allt möjligt. Det är tuff, riktigt tufft.
Jag tänker på fel saker, vid fel tidpunkt eller på fel ställe. Man ska inte tänka så mycket som jag gör. Jag kommer liksom inte att bli något klokare på det heller. Bara onödigt, måste förstå det.
"Leave me out with the waste
This is not what I'd do
It's the wrong kind of place
To be thinking of you
It's the wrong time
For somebody new
It's a small crime
And I've got no excuse" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar