Idag var jag och såg genrepet "Mordet på teaterregissören" En riktigt bra teater. Jag skrattade en hel del och lite roligt är det ju med ett mysterie, speciellt när man själv får vara lite delaktig! Så jag rekommenderar er verkligen att se den.
När jag ser några utav mina vänner eller de andra som spelar blir jag så.. glad. Så stolt. Dem kan verkligen. Jag skulle också vilja kunna. Jag förstår inte varför jag gav upp teatern när jag insåg att jag var ful. Så dumt att ge upp ett ställe jag älskade. Något jag längtade till hela veckan, tills våran "teatertimme" äntligen kom och sen var det bara vänta en vecka till. Så tog jag mig vidare varje vecka. Det var en bra tid i mitt liv.
Jag hade en dröm en gång om att få stå på en scen med strålkastarna riktade mot mig. Jag skulle se bra ut. Figuren helt perfekt. Lagom längd. Inget underbett. Jag gav upp min dröm och det kommer jag säkert ångra många gånger i mitt liv. Men jag kommer även så småning om inse att det var rätt just då. Och det är det som är det viktigaste för mig. Att göra mina val utefter den information och det utgångsläget jag har just då. /Elin
Teater är bäst!
SvaraRaderaVarför inte börja igen då:)?
SvaraRadera