Nu är det 6 veckor sedan operation. Tiden går. Jag mår bra, äter som jag ska. Har ont ibland och har fortfarande nedsatt känsel på högersida. Speciellt i läppen. Så olyckor händer.. Ett stygn lossnade igår, så nu är högersida helt fria från stygn. På vänster sida är det bara 2 kvar, men den lossnar nog snart dem också. Jag har inte haft någon idrott dessa veckor. Och den här veckan har vi lov men jag hade tänkt försöka nästa vecka, det visade sig se ganska mörkt ut, läs vidare..
Jag var till käkkirurgen på en akuttid idag. Tack vare den lilla busskrocken (Fredagen den 19/2 alltså precis en månad efter operation)Fick börja med att ta röntgenbilder. När jag kom in på rummet tittade Anders (Käkkirurgen) på mig och frågade hur jag mådde. Jag sa bra, men förklarade att jag känt av högersida mer. Han tittade på röntgenbilderna och sa; "Jag tvekar på den där käkleden.. Det andra har inte gjort en stor rotation men det ser ut att kunna vara en fraktur i den högra, övre käkleden". Alltså där jag haft ont när jag öppnar och stänger munnen. Han förklarade att det inte är någon fara och att man tyvärr inte kan göra något åt det, men att det kan krävas en till operation senare. Under den operationen måste man isåfall plocka bort plattan jag har på höger sida. Det är inte alls säkert, han sa bara "I värsta fall" Så det är lugnt. Men det här resulterar i vila, ipren och ingen idrott på ännu längre tid.
Jag satt där i den gröna undersökningsstolen. Såg instrumenten och speglarna ligga där på bordet framför mig. Utanför fönstret tittade solen fram och tunna, små snöflingor yrde runt i en stor virvel. Helt plötsligt kände jag något vått på min kind. Det smakade salt i munnen när det kom ner dit. Jag var trött och besviken. Jag vill inte göra om operationen. Jag orkar inte gå igenom det en gång till. Jag gör bara inte det. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar