Idag tar spegelbilden emot igen. Inget ser ut så som jag vill. Om gud finns så är han döv för han lyssnar inte på vad jag säger. Jag kom att tänka på dikten "Jag är fin" som Margareta Melin skrivit. Den får ihop det där med spegelbild och tro. Tänk på varje ord, försök. Så lovar jag att dessa mörka stunder blir lite ljusare.
"Jag är fin
för du har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon,
en ädelsten
i din hand
Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös och dum.
In i mitt hjärta
viskar sanningen:
att jag är värd
mer än guld.
Jag är din ögonsten,
din hemliga skatt.
Du är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar