måndag 29 mars 2010

Family portrait,

Imorgon fyller jag 18. Imorgon är det 10 veckor sen operation. Jag har svårt att ta in allt, tolka och förstå. Jag behöver tid. Men det blir bra! Första födelsedagen med skilda föräldrar. Pappa kommer hit och firar mig. Hela släkten också. Undra hur det blir, om alla kommer vara som vanligt. Jag önskar dem kunde det.

På bussen hem fick jag en konstig känsla. Jag fick tårar i ögonen. Det kändes som om att jag skulle gå av på mitten. Som om att alla såg igenom mig. Jag förstod hur allt egentligen ligger till. Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, mina bröder bor varannan vecka. Jag bor nästan bara hos mamma. Jag orkar inte bry mig, jag vet att det är dumt. Jag insåg i slutet av bussresan att den här födelsedagen inte skulle bli som någon annan.

"Can we work it out? Can we be a family?
I promise I´ll be better, Mommy I´ll do anything
Can we work it out? Can we be a family?
I promise I´ll be better, Daddy please don´t leave
In our family portrait, we look pretty happy
Let´s play pretend, let's act like it comes naturally
I don´t wanna have to split the holidays
I don´t want two addresses
And I don´t want my mom to have to change her last name
In our family portrait we look pretty happy
We look pretty normal, let's go back to that
In our family portrait we look pretty happy
Let's play pretend, act like it goes naturally"
/Elin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar