Som jag har packat! För en natt. Något oväntat och ovanligt var att jag inte packade ner en endaste sjal. Men det är så det är nu. Jag klarar mig utan. Har gjort det i 8 veckor. Det känns sjukt bra. Ibland lite tomt, men på det stor hela förbannat skönt. Jag slipper tänka så mycket, kan liksom bara vara.
Med konfirmanderna idag gjorde vi en hel del. Jag vågar vara med mera, leka och prata. Jag känner inte längre samma skam för saker och ting. Vi hade även lektionspass. Det pratades om livet. Drömmar och mål. Modelliv och svenneliv. Att tro och inte tro. Vi har nog ganska mycket förutfattade meningar och ibland förskönar vi sanningen. Jag började tänka på hur livet egentligen var. Hur otacksamma vi ibland är. Hur olika vi är. Livet är helt crazy och vi lika så, på både gott och ont.
"Gräset kanske inte är så jävla grönt i Hongkong heller.
Vi får liksom vara glada och aldrig underskatta det vi har" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar