Tandreg och sminkning,

Idag hade jag tid hos tandregleringen. Krokarna togs bort, även om jag inte använt dragen speciellt mycket. Typiskt mig. Men tandläkaren sa: Oj va bra det har tuggat in sig! Jag fick höra att jag läker snabbt också. Nästa tid har jag den 12 Maj, då ska vi sätta upp en tid för att ta bort tandställningen, SÅ bra har det läkt! Ovanligt fort, enligt dem. Bra jobbat Elin. Jag tror att om man mår bra på insidan så läker man fortare. Det är så. Jag mådde psykiskt sämst första veckan efter operation, men så började jag tänka positivt och jag läkte jätte fort. En vecka efter operation var jag och hälsade på i kyrkan! Så det är verkligen något jag vill säga till den som eventuellt ska opereras: Tänk positivt, även om det är mörkt. Då läker man mycket snabbare! :)

På eftermiddagen var jag på sminkkurs på Make Up Store. Jag har dragit mig för den där sminkningen ett år, för tänk den som sminkar måste verkligen syna mig och mitt ansikte. Det var bara lite jobbigt idag. För ett år sen hade jag aldrig gjort det. Jag gjorde av med alldeles för mycket pengar på smink också, men det gör inget. Jag brukar inte sminka mig så överdrivet, därför var det väldigt ovanligt att sen gå på stan och ta bussen hem, spacklad till tusen..

"Så så så vacker utan spackel
Att du inte kan förstå
Ju mer du kladdar
Ju mer du sabbar" /Elin

10 veckor efter operation,

Så fyller jag 18! Vilken stor dag i livet egentligen. Största delen av dagen spenderades i skolan. Tyvärr, men klassen räddade min dag ganska bra ändå! När jag kom hem var de första gästerna redan här. Sen var det kalas hela kvällen. Fick en massa bra saker, tusen tack för allt!

Det är också en stor dag idag, eftersom att det är 10 veckor sen operation. Shit. Som sagt har jag hunnit med så mycket, men ändå så lite. Allt känns bra, för det mesta. Jag tycker inte att jag är fin och jag hatar bilder på mig själv, från nu också. Det är något jag måste jobba på. Jag fixar det, men det måste få ta tid att omställa sig efter 17 år.

"18 and life You got it
18 and life you know
Your crime is time and it's
18 and life to go" /Elin

Family portrait,

Imorgon fyller jag 18. Imorgon är det 10 veckor sen operation. Jag har svårt att ta in allt, tolka och förstå. Jag behöver tid. Men det blir bra! Första födelsedagen med skilda föräldrar. Pappa kommer hit och firar mig. Hela släkten också. Undra hur det blir, om alla kommer vara som vanligt. Jag önskar dem kunde det.

På bussen hem fick jag en konstig känsla. Jag fick tårar i ögonen. Det kändes som om att jag skulle gå av på mitten. Som om att alla såg igenom mig. Jag förstod hur allt egentligen ligger till. Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, mina bröder bor varannan vecka. Jag bor nästan bara hos mamma. Jag orkar inte bry mig, jag vet att det är dumt. Jag insåg i slutet av bussresan att den här födelsedagen inte skulle bli som någon annan.

"Can we work it out? Can we be a family?
I promise I´ll be better, Mommy I´ll do anything
Can we work it out? Can we be a family?
I promise I´ll be better, Daddy please don´t leave
In our family portrait, we look pretty happy
Let´s play pretend, let's act like it comes naturally
I don´t wanna have to split the holidays
I don´t want two addresses
And I don´t want my mom to have to change her last name
In our family portrait we look pretty happy
We look pretty normal, let's go back to that
In our family portrait we look pretty happy
Let's play pretend, act like it goes naturally" /Elin

Någonstans,

En tanke som ofta kommer till mig när jag är í kyrkan är, hur kan gud älska alla? Och om gud finns, varför händer då vissa saker? Att folk dör är ju liksom livets gång, men att det finns människor som inte ser någon mening i livet och väljer att dö, borde inte gud stoppa dem på vägen? Det där med kärlek till alla och fred på jorden, det är ju något de flesta önskar. Kan inte gud bara fixa det? Och om han inte kan det, kan han väll lära oss hur man gör, för det är ju vi som är det största felet. Mycket tankar idag, men det gör inget. Sånna dagar behövs också. Och jag hoppas någonstans att alla så småning om hittar sin mening med livet. Det gäller att våga tro på något, även när det stormar. Det är svårt, jag vet.

"Hur kan jag tro på kärlek när jag vet unga dö?
För att dem tror att livet bara va ett litet frö.
Någonstans finns det kärlek, någonstans finns det hopp.
Någonstans finns det värme, någonstans går solen upp" /Elin

Rädsla för sig själv,

Jag har ofta tänkt på hur rädd jag kan vara för andra människor. Jag är inte den som vill döma någon, men kommer det en alkoholist eller någon större kille som "ser kriminell eller pårökt ut" ja då byter jag ju direkt sida på vägen. Men varför egentligen? Vi är ju båda människor. Vi består båda två av kött och blod, inte samma visserligen, men ändå. Vad kan dem göra mig för ont? Jag tror att den som skadar mig mest utav det här, det är jag själv.

"Om jag vågar titta fyllgubben i ögonen, eller den galna kärringen, eller det bisarra barnet - då ser jag mig själv. Och då finns det ingen orsak att vara rädd" /Elin

Frisören,

Spegelmorgon igen. Mamma tröttnade och bokade en klipptid. Betalade gjorde hon också, tack mamma. Så nu har jag blivit av med lite hår, får se om det kan hjälpa lite. I hela mitt liv har jag hatat att gå till frisören. Och det endast för att jag inte har klarat av att sitta och se mig själv i spegeln en timme i sträck och för att det känns som om att andra tittar. Idag var det inte jobbigt. Jag hade lätt kunna sitta en timme till om det hade behövts.

När jag satt där insåg jag att det faktiskt var mig själv jag tittade på. Och jag behövde inte ens blunda. /Elin

Hjärta till hjärta,

Spegelmorgon. Det suger. Slutade med att jag stoppade in huvudet i duschen, drog på mig en mössa och gick. Så fick jag ha lockigt hår hela dagen. Jag själv trivs inte i det, men flera av de i klassen kommenterade att det såg bra ut. Jag låter det naturligtvis rinna av mig, men varför egentligen? Dem säger det ju troligtvis för att dem menar det. Så varför är det så svårt att ta åt sig? Någonstans så tror jag att man måste våga unna sig själv det.

"What comes from the heart goes to the heart" /Elin

Snart vuxen,

Tanken slog mig. Om mindre än en vecka fyller jag 18. Jag har inte längtat så mycket förens nu. 18 är ett magiskt tal. I mitt fall är det nog inte krogen som lockar mest. Men den där friheten. Att faktiskt vara 18. Ingen kommer ha rätt att bestämma över mig. Det finns både bra och dåliga saker. Men jag måste fokusera på dem bra, med tanke på att jag inte kan göra något åt saken. Det som varit kommer aldrig igen. Den tanken skrämmer mig.

"I'm not a girl, not yet a woman
All I need is time, a moment that is mine
While I'm in between, I'm not a girl" /Elin

9 veckor efter operation,

Spegelmorgon = Panikmorgon = Sprängande huvudvärk = Stanna hemma = Ångest. Så där går det runt. I en jävla cirkel. Ska det vara så förbannat svårt att få håret som man vill ha det på morgonen? Att iaf kunna se sig själv i spegeln. Är det för mycket begärt? Jag har iallafall städat och pluggat en hel del. Senare ska jag försöka ta mig iväg på assistent möte. Då blir nog dagen lite bättre.

Ingenting känns bra idag. Varken operationen eller Finland. Allting känns så ovärt. Jag vet att det inte är det, men ändå. Sånna här mörka dagar gillar jag inte. Men skulle inte dem finnas, så skulle det inte finnas ljusa dagar heller. Jag hittade en bön som stämmer så otroligt bra.

"Herre, allt är mörkt. Jag är trött. Jag orkar ingenting.
Jag orkar inte vilja bli frisk. Jag vill inte se någon människa.
Jag vill vara ensam och jag orkar inte vara ensam.
Jag är rädd för mörkret. Jag är rädd för ljuset.
Jag är rädd för mig själv.
Idag orkar jag inte tro att det åter kan ljusna.
Låt mig få vara trött. Låt mig känna att du litar på mig,
trots att jag idag bara har dov smärta och trötthet att bära fram.
Låt mig känna att du kan vänta, att du vill ge mig tid,
att jag också i mörka tider har någon som vill ha mig,
just sådan som jag är" /Elin

God damn you´re beautiful,

Skola idag. Vilka guldkorn det finns! Jag får vara precis som jag är. Har jag en dålig dag, så får jag ha det. Dem gör allt för att få mig på bra humör. Idag var det en flummig dag. Skrattade åt det mesta. Men det är också okej. Dem är med på noterna liksom. Efter skolan tog jag några minuter på stan med Alex, Finland med henne kommer bli bäst! Någon telefon försäljare försökte lägga in en stöt när vi gick förbi och asgarvade. Lite kul var det ju..

I övrigt saknar jag mycket idag. Så tomt på något sätt. Jag har så många fina personer omkring mig, men jag saknar dig. Du har inte sett den nya Elin, efter operationen. Vänta bara tills den dagen du får det. Du sa att du skulle bli glad den dagen du fick se mig utan sjal, men jag har kommit mycket längre än så. Om gud vill mig väl så träffas vi nog snart. Jag behöver dig.

"God damn you're beautiful to me,
You're everything, yeah that's beautiful.
Yes to me" /Elin

Hemma igen,

Hemma efter ett dygn på Finnåkers kursgård. Sliten är jag, men det hör ju till. Jag gillar stället. Gemenskapen. Allt. Jag känner mig accepterad för den jag är. Det är så skönt att bara få släppa allt ett tag, om så ett dygn.

Skratt. Lekar. Lektioner. You raise me up. Konflikter. Mat. Gemenskap. Kramar. Mys i kapellet. Livets pärlor. Pussel. Kärlek. Se mig gud, jag kommer som jag är. Personer som sträcker ut en hand. Får med mig och får mig att våga prova nya saker. Den där handen kan vara det där lilla extra jag behöver för att följa med och leka, eller göra något jag tycker är obehagligt. Det betyder så otroligt mycket för mig att det finns dem som överhuvudtaget bryr sig.

"Se mig gud jag kommer som jag är.
Och jag vet du har tid för mig" /Elin

Konfläger,

Som jag har packat! För en natt. Något oväntat och ovanligt var att jag inte packade ner en endaste sjal. Men det är så det är nu. Jag klarar mig utan. Har gjort det i 8 veckor. Det känns sjukt bra. Ibland lite tomt, men på det stor hela förbannat skönt. Jag slipper tänka så mycket, kan liksom bara vara.

Med konfirmanderna idag gjorde vi en hel del. Jag vågar vara med mera, leka och prata. Jag känner inte längre samma skam för saker och ting. Vi hade även lektionspass. Det pratades om livet. Drömmar och mål. Modelliv och svenneliv. Att tro och inte tro. Vi har nog ganska mycket förutfattade meningar och ibland förskönar vi sanningen. Jag började tänka på hur livet egentligen var. Hur otacksamma vi ibland är. Hur olika vi är. Livet är helt crazy och vi lika så, på både gott och ont.

"Gräset kanske inte är så jävla grönt i Hongkong heller.
Vi får liksom vara glada och aldrig underskatta det vi har" /Elin

My Reedemer,

Utan medmänniskor vore jag inte jag. Utan med människor skulle jag inte klara mig. Jag har så otroligt underbara personer i min närhet. Som vet hur jag fungerar, som vet vad dem ska göra eller säga för att få mig att må bra. Och ibland är det så skönt att bara få lämna över sig till en trygg famn ett slag.

KU människor - Ni har sett min resa. Ni uppmuntrar. Jag får känna mig bra, ni har en stor betydelse i mitt liv.
Klassen - Ni är riktigt bra. Jag gillar sammanhållningen och mina guldkorn, utan er skulle jag inte klara av skolan. Ni har påverkat mitt liv.
Andra - Personer jag älskar. Personer jag saknar. Personer som jag träffar i vardagen, kan skratta med eller gråta hos. Det finns personer jag inte träffat på länge, personer som förändrat mitt liv.

"Well I know my Redeemer lives.
I know my Redeemer lives,
Let all creations testify.
Let this, life within me cry,
I know my Redeemer lives" /Elin

Min berättelse,

Jag har haft en dröm ett tag. Ett mål. Jag vill skriva en bok, föreläsa. Vad som helst. Jag vill förmedla min berättelse till andra. Det stärker mig, kanske uppmanar andra. Det är vad jag vill göra. Jag ska göra. Ett mål är till för att nås.

Idag har varit en riktigt dålig dag. Blir arg och gråter för ingenting. Jag känner mig helt slut. Nu på kvällen vart det helt svart i huvudet av allting så jag tog en promenad. Det regnade och var mörkt, men jag orkade inte bry mig.

Känslorna kom som en våg över mig. Alla tankar for igenom huvudet. Hur länge orkar man? Jag var ute i 2 timmar, har inte en aning om vart jag gick men jag insåg att det här kommer att bli en viktigt del utav min berättelse. /Elin

Jag har aldrig,

Jag var på mässan idag. Satt där och lyssnade på predikan. Börjar fundera på om det är min grej. Jag har funnit mycket styrka i kyrkan men.. Ibland så tvekar jag. Vet inte vad jag tror på riktigt fullt ut. Men jag ger det en chans. Jag menar, ett försök till kan det ju vara värt.

Efter mässan "hängde" jag med några sköna människor på St Larsgården. Mitt förslag om att leka lite "Jag har aldrig.." utan alkohol gick igenom. Vi var inte många, typ 6-8 st under hela kvällen. Men det var kul. Oftast glider man in på "förbjudna" eller egentligen helt normala ämnen när det handlar om "Jag har aldrig" Men mitt i allt tänkte jag säga: Jag har aldrig tyckt att jag ser bra ut. Men struntade i det och fortsatte med frågorna på ribban som lagts.

Jag har aldrig tyckt att jag ser bra ut. Men jag hoppas på att någon gång kunna göra det. Jag vet att den dagen kommer. Och nästa gång någon påstår "Jag har aldrig tyckt att jag ser bra ut" Då ska jag kunna ta en klunk ur mitt glas och jag ska känna att, den där klunken hade jag väntat länge på. /Elin

8 veckor efter operation,

Helt otroligt men det har gått 8 veckor sedan jag opererades. Som sagt känns det långt men ändå kort. Har hunnit med så mycket, men är ännu inte helt van. Spegelbilden, den ser jag ju fortfarande med underbett, oftast. I övrigt har det mesta gått bra. Har nedsatt känsel på högersida, underläpp och haka. Därför sker fortfarande olyckor, tyvärr.

Idag tänkte jag mycket på operationen. Känslan före och efter. Det gick så fort allting. Jag var rädd. Förväntans full. Nervös. Allt på samma gång. Jag låg och skakade som ett litet löv innan. Men tänk er själva att hela livet väntat på en förändring. Längtat. Haft otrolig komplex. Tänk sedan den dagen då det ska försvinna. Det är en så otroligt stor förändring, både på insidan och utsidan. Det du hatat med dig själv tas bort och kommer aldrig mer tillbaka. Det är svårt att förstå. Man känner sorg för att man gått med det hela livet och varit begränsat, men också en sån lättnad och lycka för att det äntligen är över.

"Det är över nu, men jag kommer ihåg alla stunder med det" /Elin

When i see the sun,

Lite bättre dag idag. Fick ju komma till skolan och träffa några stjärnor från klassen. Åh vad ni lyser upp min tillvaro!
Har haft ont i munnen idag. Högersida, där dem tror att frakturen sitter gör ont när jag gapar, gäspar etc. Men men, det blir bra. Solen skiner ju trots allt. Tänk vad mycket solen kan göra!

"When i see the sun shine, when i see the sun shine.
When i see the sun shine, I know that there is God" /Elin

Vill tillbaka,

Dålig dag, otroligt dålig. Har varit ute och försökt lysa upp tillvaron med solljus. Inget funkar. Spegelbilden är katastrofal. Kroppen. Lång, ful äcklig. Nej nu räcker det. Jag kommer inte må bättre av att klandra mig själv. Gör aldrig det. Den här dagen skulle jag helst av allt vilja plocka bort från min kalender. Knögla ihop den och kasta den långt, långt bort. Men jag gör det inte. Dagen passerar, precis som de andra dagarna. Och livet går vidare, oavsett om vi vill eller inte.

Jag vill tillbaka till igår. Krypa i snön, vara så kall att snöbollarna fastnar i strumpbyxorna, vika mig dubbel av skratt och vara helt bekymmerslös. /Elin

Girls just wanna,

Deppig dag till en början. Men hade bestämt med några kompisar att vi skulle träffas och kika på Mellofinalen tillsammans. Tur var väll det så att jag fick komma ut och skratta lite! Jag hade en helt sjukt bra kväll. Skrattade. Kröp i snön.. Vem vet, video kanske kommer upp senare. Jag skrattade så att tårarna sprutade. Pratade. Åt utav bara den. Och jag njöt. Det var min stund, med mina flickor. Tiden var som bortblåst. Jag levde i nuet.

"I come home in the morning light
My mother says when you gonna live your life right
Oh mother dear we're not the fortunate ones
And girls they want to have fun
Oh girls just want to have fun" /Elin

Varför gud?

Om den där gud nu finns så undrar jag otroligt ofta hur i hela världen han tänker. Varför händer då vissa saker som inte får hända? Jag vet, oftast finns det en mening med det. Men när det inte finns det.. Varför ploppar alla saker upp samtidigt? Kunde du inte sprida ut det lite bara. Jag har försökt lägga all skuld på dig, men har förstått att det kanske är mig det är fel på. Varför skapade du mig? Varför gud. Du hade en dålig dag och ändå gjorde du det. Du visste alltså att jag skulle bli opererad, att jag var ful från början. Ändå blev jag till. Och jag vet att det finns en mening med det, bara det att jag vissa dagar inte ser det. Men jag gör så gott jag kan, även när det är mörkt. Amen.

"När Gud sade ordet som skapade dig,
tror jag han tänkte såhär:
Du är någonting, du kan någonting.
Jag älskar dig just som du är" /Elin

Min längd,

Jag har kommit på en sak. Det finns så otroligt mycket med sig själv som man inte är stolt över eller har komplex för. Varför? För vi jämför oss med varandra. Vi hjärntvättar oss själva. Man ska se ut så, så och så. Det är ju helt otroligt. Men vet ni, det finns bara EN enda grej som man inte kan styra över med sig själv och det är sin längd. Du kan fixa styra över allt annat. Vikten, tänderna, hårfärg. Allt, MEN du kan inte styra över din egen längd. Så det är egentligen det ända vi "får" klaga över. Jag är 1,76 lång. Skitkul att vara så lång och tjej? Nej verkligen inte. Men vad kan jag göra åt saken? INGENTING. Så därför är det bara släppa det. Lägg energin på någonting bättre.

Var nöjd med dig själv och alla dina brister.
Utan just dina brister skulle inte du vara du. /Elin

Döden,

Idag pratade vi om döden med konfirmanderna. Dem skulle besvara 2 frågor. Den första var vad man trodde skulle hända efter döden och den andra var varför det fanns några som var rädda för att dö. Min grupp var jätte duktiga och diskuterade på bra, men de flesta var rädda för att dö. Jag är också det, men så slog mig tanken: Tänk om döden visar sig jätte skön och bra, så har man gått och oroat sig för det ett helt liv. Så onödigt. Jag tror att man inte ska tänka så mycket. Någonstans måste man våga tro på att det blir bra. Annars kan livet bli ganska tufft.

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?" /Elin

7 veckor efter operation,

Det har gått 7 hela veckor sen operation. Det känns kort men ändå långt. Kort för att jag ännu inte känner hela mig själv, mitt utseende. Vet liksom inte vart jag har det. Ibland när jag ser mig själv i spegeln ser jag fortfarande underbettet, vilket betyder att otroligt mycket sitter i huvudet. Men det är klart, har man under hela sitt liv sett det i spegeln så kanske det tar lite tid att låta sig se den riktiga spegelbilden. Ändå känns det som om att det gått lång tid för att jag trots allt trivs ganska bra i skalet eller hur man ska säga. Jag har hunnit med så mycket. Men än idag kan jag träffa personer som inte sett "nya Elin"

7 veckor har gått av mitt "nya" liv. Det känns bra. Något som funnits där hela mitt liv är borta, men jag vet inte om jag själv insett det ännu. Det kommer säkert att ta tid. Det måste få göra det. /Elin

Underbart,

Det finns tusentals saker jag borde göra idag. Men här sitter jag och totalt skiter i det. Jag vet att jag kommer ångra mig sen, men ändå. Jag sitter här, tittar ut på det underbara vårvädret och känner att mitt liv rullar på trots allt. Kom helt plötsligt att tänka på operationen. Vad hade hänt om jag inte gjort den? Hur långt, eller rättare sagt lågt hade jag gått? Jag vågar inte ens tänka på det. Man ska inte tvivla. Så jag släpper den tanken och låter livet vara lika underbart som nyss.

"Är det säkert att du älskar mig? Hör du kärlekens alla toner?
Klingar starkt och underbart, underbart
Är det säkert att du väntat mig? Ser du kärlekens alla färger?
Skimrar starkt och underbart, underbart" /Elin

Jag önskar dig,

Jag tog mig iväg på familje gudstjänsten idag. Tänkte att det kunde vara skönt att få känna gemenskap och tänka på annat en stund. Det var mycket barn där idag. Dem sjöng och dansade. Söta som bär. Tänk om dem visste vilken värld dem går till mötes. Vad livet har att erbjuda dem. Vart efter kommer dem så småning om upptäcka det. Att det är en lång resa som ibland kan vara katastrof och ibland underbar, men oftast så blir det vad man gör den till.

"Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på" /Elin

Jag är fin,

Idag tar spegelbilden emot igen. Inget ser ut så som jag vill. Om gud finns så är han döv för han lyssnar inte på vad jag säger. Jag kom att tänka på dikten "Jag är fin" som Margareta Melin skrivit. Den får ihop det där med spegelbild och tro. Tänk på varje ord, försök. Så lovar jag att dessa mörka stunder blir lite ljusare.

"Jag är fin
för du har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon,
en ädelsten
i din hand

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös och dum.
In i mitt hjärta
viskar sanningen:
att jag är värd
mer än guld.

Jag är din ögonsten,
din hemliga skatt.
Du är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är" /Elin

Ville bara veta,

Jag läste en liten text ur Nasses lilla tapperhetsbok som hette
"Gå aldrig ensam" Den påminde mig om hur jag är, i mitt liv.

Nasse gick fram till Puh.
-Puh, viskade han.
-Ja, Nasse?
-Ingenting, sa Nasse och tog Puhs tass.
Jag ville bara veta att jag har dig.

Ibland känner jag mig beroende av någon, tolka mig rätt. Jag behöver inte få ett exemplariskt svar på det jag smsar eller säger. Men ett ja, nej eller mm. Bara för att veta att personen sett eller förstått mig. Jag är rädd för att vara ensam. Mobilen är alltid med mig, som en trygghet. Ibland känner jag mig som ett barn. Som blir rädd för en situation, men snabbt lugnar ner sig när någons hand fattar min. Så tokigt livet kan vara ibland.

Så om du någon gång känner en hand i din eller får ett sms med bara några ord, bli inte rädd. Då är det troligtvis bara lilla jag som behöver veta att du är där. /Elin

Illa illa,

Ja idag mår jag otroligt illa. Det hela började igår kväll, då helt plötsligt satt kräkan i halsen. Sen har dagen fortsatt så. Har tagit några små promenader men orkar inte gå snabbt alls. Är matt, trött. Har även blivit svullen i käkarna, vet inte vad det beror på. Så idag har jag fått i mig några ipren, ett äpple och en kiwi, smörgås och ett glas saft. Nu ska jag försöka trycka i mig några köttbullar. Får se hur det går.

Min spegelbild är ful, jag klarar inte av att titta på den idag. Så det ska börja nu igen.. Jag som trodde att jag alltid skulle kunna acceptera spegelbilden efter operationen. Men nej, så var inte fallet. Dålig dag, riktigt dålig. Musiken går på repeat och illamåendet kommer som en våg. När ska det ta slut?

"Att hålla ihop sig själv
Är att ta ansvar för sitt eget liv
Att ta hand om sig själv
är att ta ansvar för sig själv" /Elin

Teater,

Idag var jag och såg genrepet "Mordet på teaterregissören" En riktigt bra teater. Jag skrattade en hel del och lite roligt är det ju med ett mysterie, speciellt när man själv får vara lite delaktig! Så jag rekommenderar er verkligen att se den.

När jag ser några utav mina vänner eller de andra som spelar blir jag så.. glad. Så stolt. Dem kan verkligen. Jag skulle också vilja kunna. Jag förstår inte varför jag gav upp teatern när jag insåg att jag var ful. Så dumt att ge upp ett ställe jag älskade. Något jag längtade till hela veckan, tills våran "teatertimme" äntligen kom och sen var det bara vänta en vecka till. Så tog jag mig vidare varje vecka. Det var en bra tid i mitt liv.

Jag hade en dröm en gång om att få stå på en scen med strålkastarna riktade mot mig. Jag skulle se bra ut. Figuren helt perfekt. Lagom längd. Inget underbett. Jag gav upp min dröm och det kommer jag säkert ångra många gånger i mitt liv. Men jag kommer även så småning om inse att det var rätt just då. Och det är det som är det viktigaste för mig. Att göra mina val utefter den information och det utgångsläget jag har just då. /Elin

6 veckor efter operation,

Nu är det 6 veckor sedan operation. Tiden går. Jag mår bra, äter som jag ska. Har ont ibland och har fortfarande nedsatt känsel på högersida. Speciellt i läppen. Så olyckor händer.. Ett stygn lossnade igår, så nu är högersida helt fria från stygn. På vänster sida är det bara 2 kvar, men den lossnar nog snart dem också. Jag har inte haft någon idrott dessa veckor. Och den här veckan har vi lov men jag hade tänkt försöka nästa vecka, det visade sig se ganska mörkt ut, läs vidare..

Jag var till käkkirurgen på en akuttid idag. Tack vare den lilla busskrocken (Fredagen den 19/2 alltså precis en månad efter operation)Fick börja med att ta röntgenbilder. När jag kom in på rummet tittade Anders (Käkkirurgen) på mig och frågade hur jag mådde. Jag sa bra, men förklarade att jag känt av högersida mer. Han tittade på röntgenbilderna och sa; "Jag tvekar på den där käkleden.. Det andra har inte gjort en stor rotation men det ser ut att kunna vara en fraktur i den högra, övre käkleden". Alltså där jag haft ont när jag öppnar och stänger munnen. Han förklarade att det inte är någon fara och att man tyvärr inte kan göra något åt det, men att det kan krävas en till operation senare. Under den operationen måste man isåfall plocka bort plattan jag har på höger sida. Det är inte alls säkert, han sa bara "I värsta fall" Så det är lugnt. Men det här resulterar i vila, ipren och ingen idrott på ännu längre tid.

Jag satt där i den gröna undersökningsstolen. Såg instrumenten och speglarna ligga där på bordet framför mig. Utanför fönstret tittade solen fram och tunna, små snöflingor yrde runt i en stor virvel. Helt plötsligt kände jag något vått på min kind. Det smakade salt i munnen när det kom ner dit. Jag var trött och besviken. Jag vill inte göra om operationen. Jag orkar inte gå igenom det en gång till. Jag gör bara inte det. /Elin

Mat på stan,

En dag på stan med Rebecca kändes välbehövlig. Och det var det. Hade "spegelmorgon" kastade borstar och slog sönder en liten spegel, pga att min spegelbild inte såg ut så som jag ville. Ibland känns det som om att det finns flera olika sidor utav mig.

När jag och Rebecca sprang runt där som små hönor ringde min telefon. Det var från käkkirurgen. Dem hade fått in remissen från akuten, sen jag krockade för en och en halv vecka sen. Dem ville undersöka mig, så jag ska vara där 10:45 i morgon. Hoppas för allt i världen att det inte är något fel. Men helt ärligt har jag haft ont ett tag efter krocken, men om det beror på den vet jag inte. Vi får se i morgon helt enkelt.

Måste även säga att jag åt världens godaste mat med Rebecca idag. Spicy Hot, I like it a lot! Vi sa på jullovet när vi satt där och åt att vi skulle äta där igen när jag fått börja äta efter operationen. Sagt och gjort. Idag åt vi där och guud va mycket jag åt. Har nog aldrig lyckats trycka i mig så mycket mat på en och samma gång. Men gott var det!

"Äta bör man, annars dör man.
Äta gör man, ändå dör man" /Elin