Jag hade laddat upp med ett sjujävla negativt inlägg om hur dålig vår påsk varit. Jag menar, Astrid har skrikit större delen utav den och vi har av den anledning hållit oss hemma. Jag har bara tagit promenader så att pappan i huset ska få sova ikapp.
Under förmiddagen hade jag Astrid liggandes mot mina ben och pratade med henne. Till svar får jag världens smile. Hennes mun formar ett O och ljud jag aldrig hört kommer där ur. Så fortsätter förmiddagen med lek och joller i babygymmet. Alla negativa tankar om helgen är som bortblåsta. Liksom finns inte mer. Det goda besegrar det onda.
Det krävs ganska mycket skrik för att jag ska tappa tålamodet.
Men det krävs bara ett leende för att jag ska återfå det igen. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar