Jag känner sådan otrolig skam. Jag klagar verkligen på allt som går att klaga på, eller har gjort iallafall. Senaste tiden inte lika mycket. Men över huvud taget. Jag klagar på maten, vädret, spegelmornar, håret, kläderna. Allt, hur orkar man? Men från och med idag vet jag att man ska vara tacksam för allt. Inte ta livet för givet. På en minut kan det ta slut, ibland i alldeles för tidigt. Livet är orättvist. Men trots det så tror jag att det finns en mening med allt som sker. Och jag hoppas på att vi alla någon gång får chansen att inse det. Men tills dess, njut utav livet och var nöjd med minsta lilla positiva detalj.
"Var nöjd med allt som livet ger, och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Var glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar