28 veckor efter operation,

Jag mår bra, riktigt bra. Jag kanske har lagt på mig några semesterkilon, min familj är långt ifrån den bästa och ibland vet jag inte vad jag vill. Men so what? Jag börjar förstå att mitt liv faktiskt går vidare ändå. Allting kretsar inte bara kring mig. Det finns en omvärld också, som inte ser på mig med så kritiska ögon som jag själv. Jag borde inte titta så noga och kritiskt som jag gör.

Det bästa jag har just nu är vänner. Människor i min omgivning. Som bara genom att höra av sig får mig att må bra. Eller förstår min känsla efter det att jag skrivit 5 ord. Livet är så konstigt, orättvist för så många. Men jag måste kunna få njuta utav att jag har det bra också. Lina länkade en låt som liksom fick bli droppen på det hela, det där lilla extra som en förklaring på att det här är jag. Det är nästan såhär jag vill vara. Jag vill stanna här för alltid, nu när jag inte är så blind längre. Jag ser hela livet framför mig.

"Suddenly I see, This is what I wanna be. Suddenly I see, Why the hell it means so much to me. This is what I wanna be. Suddenly I see, Why the hell it means so much to me"

"She got the power to be.
The power to give.
The power to see" /Elin