Nu, nu känner jag mig lycklig i min roll som förälder. Det tog ett tag att komma in i allt, vänja sig vid titeln mamma. Vi har ännu inga tidsrutiner att följa dagligen men det känns som att man inte behöver ha det när Astrid bara är strax över tre månader!
När jag tänker på de gångna månaderna undrar jag vad vi gjort. Ett tag bodde vi i stort sett i bilen för att Astrid skulle hålla sig lugn. Jag tog flera promenader om dagen för att vagnen hade ungefär samma effekt. Vad var det för liv?! Ett liv som förälder till ett barn med kolik, som visade sig bero på allergi. Jag kan tycka att det är synd att Astrids första tid i livet bara är som en tjock ångestfylld dimma för mig.
Så ser jag på henne idag. Jag ser hur bra hon mår.
Möts flera gånger dagligen av underbara leenden.
Jag får så himla mycket tillbaka och jag är lycklig. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar