Jag ska vara ärlig. När Astrid hade sina tre kolik-månader var jag redo att ge upp. Inte henne, kunde ju inte direkt trycka in henne igen.. Men det slet på vårt förhållande. Jag tappade tålamodet av att höra hennes skrik dag ut och dag in. Fick ångest av tanken att kvällen närmade sig. Jag kunde inte göra något hemma då hon satt fast på mig som ett plåster och Johan dög inte. Efter klockan 18 på kvällarna började Astrid skrika och även vi fick skrika till varandra för att kunna kommunicera. Många dagar spenderade jag ute på vagnpromenad för att få henne lugn. Flera kvällar tog jag bilen och bara åkte, med Astrid i baksätet. Och jag hann tänka, otroligt många tankar. Bland annat att det aldrig skulle gå. Där satt jag i en bil med regnet piskande mot rutan när jag borde varit hemma och tagit hand om det förhållande som var påväg åt fel håll.
Andra som fick barn var så lyckliga. Allt verkade fungera för dem och jag kunde inte låta bli att undra vad det var som va så jävla lyckligt med detta helvete som förälder. Astrid skrek, Johan var förtvivlad och jag fylld av ångest. Jag älskade Johan och jag älskade Astrid, samtidigt som jag undrade vad fan jag gett mig in på. Men idag har jag svaret. Idag är jag en av alla dom som skryter om mitt lyckliga liv som mamma. Ikväll är jag en av alla dom som känner pirret i magen av kärleken till min sambo.
Spotify slumpar en låt med passande text.
Jag tittar på bilder. Visar Johan en på Astrid.
Vi båda ler. Sådär på-riktigt-leende. Äntligen. /Elin
Hej! Jag förstår precis hur du haft det. Min första dotter (född okt -12) var också mjölkallergisk. Men BVC sa bara "alla barn har ont i magen" så jag fick inte någon hjälp. Hon hade ont i magen i 8 månader. Denna gång var jag förberedd (min äldsta dotter tål fort inte mjölk, så all mat vi lagar är ju mjölkproteinfri). Så när min yngsta dotter (född mars-14, jag är med i gruppen på FB:)) fick ont i magen när hon ar typ 1 månad tog jag direkt bort mjölkproteinet ur min kost. Hon blev bra på någon vecka.. Men det är ju inte så kul att ta bort mjölkproteinet (jag ammar), men denna gång var det enklare då vi ändå måste hålla koll på stora dottern att hon inte får i sig mjölkprotein! :) Mitt tips är att ni - även fast hon inte ammas. Lagar lite mjölkfri mat så det inte blir så stor omställning sen när hon ska börja äta mat. Det tar en stund att komma in i att använda ersättningsprodukterna (havre och så) det är svårare att få maten god och svårt att lära sig vilka rätter som funkar :)...
SvaraRaderaHej! Hade jag inte brutit ihop på BVC vet jag inte hur lång tid det tagit innan vi fått det svart på vitt. Jag åt mjölk och soja fritt men Vid den tiden hade Astrid hunnit förstå att hon fick ont av att äta på bröstet så hon vägrade. Fick inget annat val än att ge henne ersättning som vi nu har på recept. Tack för tipset! Det ska jag ha i bakhuvudet :) nästa vecka ska vi till barnkliniken och träffa en dietist, kanske får lite mer information om vilka produkter man kan äta då :)
SvaraRaderaJag kommer ihåg när vi var där för att få 3-mån vaccinet. Och min sambo var med. Han hade fått nys om mjölkallergi och puschade vår sköterska lite. Men hon bara vifta bort det och sa att neej aaabsoluuut inte mjölkallergi - då har man inte ont i magen. Då har man eksem och dålig viktuppgång (vår äldsta har BARA magont som symtom). Det man blir mest arg över är att man tycker sköterskorna SKULLE kunna säga att "Ni KAN testa mjölkfritt - det är krångligt och jobbigt men tycker ni det är värt att prova - gör det" och sen hjälpa en hur man går tillväga. För det är ju ändå upp till oss hur "jobbigt" det är. För mig är det mindre jobbigt att lusläsa varenda innehållsförteckning än vad det är att ha ett barn som har jättejättejätteont i magen.
SvaraRaderaVi får också ersättning på recept som vi fick som komplement till när jag skulle sluta amma vid 8 mån. Hon dricker den fortf då hon inte gillar den mjölkfria vällingen. Så hon får ersättning på kvällen ist för välling :)
Super att ni har tid hos dietist. När man väl har kommit in i det med mjölkfri mat - då är det självklart inte svårt. Och man lär sig vad man kan äta "på språng", även om det är det krångligaste momentet för oss. Hoppas hon inte är allergisk utan att det går över inom 3 år (det vanligaste). Vi ska testa vår 1,5 åring nu i juli igen och se om hon vuxit ifrån det! :)
Jag förstår även lyckan när bebisen blir bättre. Innan kände jag ofta att andra med barn tyckte jag var "gnällig" typ som klagade på magknip. Många sa det att barn har ont i magen och gråter. Men jag tror inte någon förstod HUR ont i magen hon hade och HUr mkt hon grät.. Så jag kände lite såhär att oj, jag hade verkligen inte ngn aning om hur jobbigt de skulle vara att va föräldrar. Men sen insåg jag egentligen "hur lätt" de som inte har kolik barn eller allergiska barn har det.
Astrid har också bara haft inte magen. Sedan blev hon lite torr. Hon har alltid kräkts kaskader och jag har sagt det från början men det var helt normalt. I efterhand har jag läst att det också kan vara tecken. Sedan fick hon mjölkskorv i hela pannan och fullt i huvudet. Vi fick dock rådet att testa mjölkfritt från början men första gången hände inte så mycket. Säkert var hon inte tillräckligt allergisk ännu. Ja. Jag levde på kycklingsallad och blodpudding i två veckor, det var så värt lugnet..
RaderaJag tror att andra uppfattar mig också som gnällig. Flera personer har slutat höra av sig. Känns som om att ingen förstått hur tufft det är. Får också höra att alla barn har ont i magen precis som ni. Och visst, Astrid kan ha magknip någongång ibland nu också men det är ju mer normalt än dygnet runt, varje dag, vecka ut och vecka in!
Ja nu förstår jag också alla de föräldrar som kan glassa runt på stan hela dagarna. Alla dom som kan se ett helt tv program på tv och tycker att livet är ganska bra. Men de tre månader som vart har absolut varit dem värsta i mitt liv. Jo, jag älskar mitt barn och därför har det varit så otroligt tufft att se henne ha ont.
Och ang amningen så är jag helt med dig. Jag ångrar nu att jag inte slutade amma första (denna gång är det så mkt enklare iom att vi bara lagar mjölkfri kost, så jag måste bara ta bort min vanliga frukostyoghurt och sluta använda bregott på mackorna :)) Hade inte min äldsta dotter varit mjölkallergisk hade jag inte fortsatt amma denna gång. Det tog för mkt på psyket. Hon hade ont i magen till jag slutade amma och ändå fortsatte jag för alla sa att det var så bra. Jag blev nästan sjuk i huvudet av att jag ALLTID tänkte såhär "Oj varför har hon ont nu, vad åt jag imorse? igår? kan det vara det här eller det här".. Allt jag tänkte på.. förstörde mkt av bebistiden... Det absolut viktigaste är att bebis är mätt - det är inte svårare än så. Är det med flaska eller amning spelar inte en minsta roll!
SvaraRaderaDet förstår jag! :) Jag satt och grät varje gång jag ammade, dels för att det aldrig blev helt bra med taget osv. Men mest för att jag visste att inom en timme kommer hon gallskrika. Förstår precis den där känslan, jag slutade i princip att äta och ändå skrek hon och jag försökte desperata reda på vad det var jag ätit som kunde utlösa det hela.
RaderaAmningen förstörde garanterat den första bebisbilder och mellan mig och min sambo! Hon skrek-han trodde hon var hungrig-jag ammade hela tiden-hon fick ont och skrek.. Sådär fortsatte det, i en ond cirkel. Inser nu att det var det tuffaste men bästa val jag gjort, för alla!