Jag älskar spontanbesök som blivit lite planerade. Ni vet, att planera en vecka i förväg är inget för mig. Att det helt plötsligt ringer på dörren är garanterat inget för mig. Men jag älskar frasen: "kan vi komma förbi om en timme?" För då har jag tid på mig att röja undan det värsta. Tyvärr inträffar detta nästan aldrig. Vi har sällan besök och oftast får jag bjuda in oss själva. Nästa helg blir det kanske andra bullar. Suradagarna kommer att vara i full gång och då vi bor mitt i centrum blir vårt hem lätt utnyttjat.
Jag vet inte om det känns så bra att vi fått besök av vissa två helger det senaste året. Under suradagarna och när Astrid föddes. Och det kallas vänner. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar