Arg och stark kvinna,

Kan, utan att gå in på detaljer, tala om att jag har haft en vidrig dag. Men så kom jag på världens bästa sätt att avsluta den på. Ett riktigt träningspass hos sjukgymnasten! Efter att ha svettats ur mig all ilska kunde jag åka hem utan att vara allt för otrevlig.

Det mina vänner är dagens tips! Vid ilska - motionera.
Jag vet en som kommer att vara fit till förlossningen.. /Elin

För mycket i huvudet,

Jag har alldeles för mycket i huvudet eller så prioriterar jag fel saker. Skulle bara jobba till lunch idag då jag hade en otroligt viktig tid, som jag väntat på i flera veckor, kl: 13 och dessutom inte i Västerås.  Så jag kör på hela förmiddagen, tänker på alla mina kunder och deras tider samt hoppas att dom inte blir allt för besvikna för att någon annan kommer dit i eftermiddag. Jag hinner klart i tid och sätter mig för att äta lunch.

När jag sedan går för att stämpla ut och det står 12:54 på skärmen, ringer det en klocka någonstans långt där inne. Men skulle inte jag vara där 13:00?! Johodå! Bra Elin, bra att du kastade världens viktigaste tid åt helvete.

Jag vet inte om det beror på stress, gravidhormoner eller att det bara är för mycket. Jag har inte längre koll eller hundratio procent fokus och det känns inte bra. /Elin

Som ett barn vid jul,

Extrajobb fram till lunch, workout hos sjukgymnasten, kaffe hos Niclas och Lina, stan för att köpa en babydoppler och slutligen beställa en vagn. Kors i taket vilken bra dag jag haft! Just därför känner jag mig lite extra lycklig.

Barnvagnsdjungeln är som ni erfarna vet, ett rent helvete och helt underbart. Vi har inte varit överens och jag har mest hittat någon för att hitta någon, ja ni fattar galoppen. Men så satt Johan och klickade runt på ipaden här om dagen och vips så var den där! Vagnen som ska bli vår. Med vitt chassi och svart liggdel och sittdel. En Emmaljunga Super Viking 2014 som levereras V.8 (bebis beräknad till V.12)

Då jag inte känt rörelser (som jag senaste 2 veckorna känt regelbundet) sen i fredags har dessa dagar varit en stor ångest. Jag ringde till läkarstationen och en dam som borde bytt jobb för länge sen svarade. Hon berättade att dom inte prioriterade sådant och att jag kunde vänta tills mitt besök hos barnmorskan på torsdag. Om jag började blöda skulle vi åka in akut. Tror ni att det kändes bra?! Därför åkte vi och köpte en egen liten ultraljudsmonitor efter att vi beställt barnvagn. Med headset i öronen satt vi där, livrädda över att inte höra något eller till och med höra för mycket.

Först hade vi inte stoppat i batteriet, sen hörde vi mitt hjärta.

Men så hörde vi hjärtslag som slog dubbelt så fort som mina.

Då förstod vi att det var du. Du som visade att du kämpar än. /Elin

Hon som bara kompar,

Måndag innebär ny vecka med nya möjligheter. Därför tackade jag ja till att jobba extra på mina lediga dagar, vilket innebär att det blir jobb måndag-lördag. Fick resonemanget "du tar ju så mycket komp hela tiden" (Observera 2 gånger, som råkade bli på samma vecka) Ja, kära ledning jag tar komp av en anledning. Det är läkarbesök, kontroll hos barnmorskan, sjukgymnastik och andra besök för att jag ska orka jobba. Så dra igen käften och var glad för att jag ställer upp.

Ny vecka, nya möjligheter eller i mitt fall:
Ny energi att lägga på onödiga saker. /Elin

V.20 är andra halvlek,

Så har halva graviditeten passerat vilket betyder att lika mycket är kvar. Det har gått otroligt fort samtidigt som jag vet hur de första veckorna, då jag bland annat låg inne på kvinnokliniken, var de mest långdragna i mitt liv. En skräckblandad förtjusning.

Du där inne är fortfarande liten men tillräckligt stor för att läkarna skulle kunna, med mycket insatser och hjälpmedel, rädda dig om du ville födas nu. Men utmana inte ödet lilla du. Stanna kvar i min mage och väx ännu mer. Kämpa på lika bra som du gjort hittills, så ses vi nästa år. Och vet du lilla hjärtat? Vi längtar så. /Elin

Det allra bästa kapitlet,

Jag tog chansen att följa med till stg i helgen, som en sista gång. Då det inte direkt blir så att jag åker upp privat och än mindre när lillfröken kommer.

Någon finare plats finns knappast. Och mysfaktorn mellan olika medmänniskor har nog aldrig varit högre. Underbara Rättvik! Fina stg!

Imorgon när bussen tar mig härifrån vet jag att den kanske aldrig heller tar mig tillbaka. För snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det bästa. /Elin

Åkte till Rättvik ändå,

Så ligger jag på mitt hotellrum i Rättvik. Efter mycket om och men åkte jag ändå. Jag tror att det kan bli en bra helg med mycket skratt och känslor, som vanligt. En hel del god mat blir det nog också. Korsordstidning och en godispåse håller mig sällskap.

Jag ligger här och inser vad kärlek är.
Kärlek är att undra vad han gör just nu. /Elin

Behöver vara hemma,

Började min lediga dag med att vakna klockan 5 och oroa mig för vem som skulle gå till mina kunder, ska det vara så? Nej men nu är det så! Positiva med att jag går på mammaledigt nästa år är jag slipper gråta var och varannan dag för att en kund ska få som den vill. En kund! Blir inte roligt att komma tillbaka på måndag och höra alla klagomål om helgen, då jag som skulle gått dit har tagit semester för att orka. Så ska det inte heller vara. Man ska inte behöva ta semester för att orka jobba!

Nu har jag 4 lediga dagar, herre Gud så skönt och konstigt det känns.
Dessa dagar ska jag försöka släppa allt som har med jobb att göra. /Elin

Några nyfikna nötter,

Ett samtal med chefen gick över förväntan vilket gjorde min dag ganska bra. Men tänk att man hinner inte mer än utanför dörren innan annan personal nyfiket trippar på tå där utanför och vill höra allt som sagts och veta vilka beslut som tagits. Snälla, sluta vara så jävla nyfikna! Om jag säger att jag inte vet hur saker och ting blir än, acceptera det. Jag kommer inte ha fått ett svar på frågan för att du frågar mig ännu en gång.

Nu ska jag sluta vara sur på nyfikna nötter.
Så inlägget slutar här, för allas bästa. /Elin

Kärleken till lilla dig,

Kärlek är att ringa sin sambo och säga att han måste köra fort hem från jobbet för att jag saknar honom. Kärlek är att gråta av just den anledning. Ännu större kärlek är att under tiden känna rörelser i magen från det barn vi tillsammans har skapat.

Men är det en pojke eller flicka jag känner där inne? Ultraljudsbilderna och hon som utförde det sa flicka, vilket jag bör lita på. Men så kommer det någon människa på stan eller jobbet och säger att det ser ut som att jag bär en pojke. Och nog borde en professionell veta bättre men jag blir så osäker! Inte för att det spelar mig någon roll vilket kön det är,  men jag vill ju vara säker så att jag kan börja köpa grejer som inte går i färgerna grått eller vitt.

"Lilla du där inne.

Jag undrar så vem du är.

Att jag vet så lite om dig

fast du redan är här.

Är det dina tår jag känner?

Är det ditt hjärta jag hör slå?

Är det sant att du har ögon och naglar,

och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig,

fast du redan är här.

Men jag älskar dig mitt barn,

vem du än är" /Elin

Är lite husmor ibland,

Oväntad övertid en måndag gjorde ingenting. Hade ingenting att komma hem till förutom en tvättmaskin som snurrat klar för länge sen. Såhär några timmar senare är tvätten hängd och kålpuddingen står i ugnen.

Nu ska jag lägga mig på soffan tills Johan kommer hem. 
Då får jag säga hej och sedan kan jag släppa sömnspärren.
Imorgon ska bli en bra dag, det har jag bestämt. /Elin

Jag andas in ditt jag,

Han sover, jag är vaken. Kryper upp nära, tätt intill.

Min hud ligger mot hans. Jag drar in ett djupt andetag.

Känner lukten av honom och andas in, ännu en gång.

Jag skulle kunna ligga såhär flera timmar.

Ligga här och bara andas. Andas in av dig.

Det är värt att få skavsår i näsan. Jag lovar. /Elin 

Barn ska få vara barn,

Jag har haft en bra uppväxt. Vi bodde i radhus, mamma, pappa, Kristoffer, Aron och så jag. Hade hundar och katter och tog oss fram i en Volvo. Så som en vanlig familj gör. Vi har aldrig varit över eller underklass, med pappas lön som undersköterska och mammas som förskollärare har vi klarat oss helt enkelt. När jag var 17 år valde mina föräldrar att gå skilda vägar. De båda flyttade till varsin lägenhet och jag kom trots allt till ro med det.

Jag och mamma har aldrig kommit bra överens. Jag var pappas flicka och mammas bitch. Ändå har jag henne att tacka för mycket, mer än jag någonsin insett. Mamma är och har alltid varit nykterist. Detta har betytt att vi barn alltid haft en nykter förälder på alla fester, någon som kört familjens bil hem och delat på en cola med oss. Jag behövde aldrig oroa mig för att båda föräldrarna skulle bli fulla eller känna ansvar för mina små bröder.

Därför sårar det mig, så inåt helvete, att många har haft en uppväxt med alkohol. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att ha den där klumpen i magen inför varje helg. Känna ansvaret för sina föräldrar. Behöva lära sig laga mat som liten och bli lämnad ensam för en fest. Tänk att vara barn och inte ens längta till julafton. Där någonstans är botten riktigt jävla nådd. Där någonstans gör det så förbannat ont i mig.

Vårt barn ska aldrig behöva vara rädd.
Aldrig någonsin ens oroa sig över oss.
Barn ska få vara barn, så länge det går. /Elin

Skillnaden nu och då,

Arbetsveckan är över och det har blivit fredag!

Fredag för 2 år sen innebar alkohol och utgång.

Fredag idag betyder somna i soffan framför idol.

Skillnaden handlar om synen på livet.
Att gå på krogen 2 gånger i veckan var en oskriven lag. Dels för att jag jobbade som timvikarie själv "valde tider" Dels för att alla mina vänner gick ut. Men jag gick också ut för att jag inte hade något annat att prioritera eller bry mig om. Jag fick ut min fina lön varje månad och den enda utgiften jag hade var min mobilräkning.

Idag vet jag att det kostar ganska mycket för en plånbok att leva. Det finns utrymme till att gå ut och innan jag blev gravid gjorde vi det någon gång i månaden. Det var också kul, men på ett annat sätt. I dagens läge skulle det bara kännas helt fel att gå ut, dels för att mina kläder inte passar längre och dels för magen som putar ut.

"Allting har sin tid

Livet har sin gång.
allting är skapat skönt för sin tid
Om det får ha sin tid" /Elin

Jag och min städning,

Storstädning av lägenheten blev kvällens nöje, vilket betyder att när jag går på helg imorgon kan jag komma hem och göra ingenting för att det är just helg! Det kan nog vara en utav de bästa känslorna jag vet, känslan av nystädat på riktigt och inte någon sopa-under-mattan-panik-städning. Sådana lär det bli många av i framtiden, sägs det.

Fram tills dess tänker jag njuta av att jag kan städa,
när som helst jag vill utan att någon kommer i vägen. /Elin

Lyssnar på julmusik,

Jag har fått någon förkärlek till julmusik, redan.

Konstigt med tanke på att jag skämdes över mamma som poppade Carolas julskiva från oktobers start. "Vi måste ju passa på nu, för efter julafton är det slut" och det är ju sant. Kanske har jag insett det eller bara blivit väldigt skadad som barn.

Att var sak tar sin tid och att varje årstid medför något fint, 

stämmer så otroligt bra. Jag tror att jag har blivit gammal. /Elin

Det är inte underbart,

Den som säger att en graviditet är helt underbar rakt igenom ljuger, så jävla hårt. Visst. Det finns stunder då det är fantastiskt mysigt att ligga bredvid den man älskar och tänka på att det vi skapat finns i min mage. De stunder jag tror mig ana rörelser i magen, ja de studerna är underbara. Ultraljudet var det vackraste jag varit med om.

MEN. Det finns mörka sidor utav det hela, vilket det inte pratas om. Att snabbt dra på sig extra kilon var det jag trodde skulle upplevas som värst men mina bonus valkar gör mig inte ett dugg. Vad som där emot gör mig totalt slut är alla känslor. Herre min skapare, vart kommer dem ifrån?! Hur många tårar finns det i mig? Hur kan människan jag älskar bli den jag tror ska bedra mig? Alla dessa hjärnspöken tar död på mig och med all säkerhet Johan också.

Det blir bra, det kommer ljusa stunder.
Även om det ibland är riktigt mörkt. /Elin

Ett plus ett kan bli tre,

Att bestämma sig för att skaffa barn tillsammans är något utav det finaste man kan göra med en annan människa. Det är att ta det hela ett steg längre, vara beredd på att alltid ha ett band som knyter två människor samman, att göra valet till att alltid kunna prioritera en annan människa först.

Jag är gravid. I mig växer en människa som är lite av mig och lite av Johan. Med hela min kropp och själ (tro mig..) får jag bära något som är en del av den människan jag älskar mer än något annat och det är det finaste jag kan göra!

Och jag som kämpat i skolan för att klara av matten 
har precis fått lära mig att ett plus ett kan bli tre. /Elin

Väntar in ett nytt dygn,

Klockan hann inte ens bli 19:20 innan jag kastade mig i säng.
Så mycket vill jag att det ska bli måndag, så mycket längtar jag.
Imorgon är en speciell dag. Dagen då saker och ting får mening. /Elin

Träffade syskonskaran,

Medans Johan jobbade förmiddag, umgicks jag med Lina. Niclas och Alva var med på ett hörn, fina människor alla tre! Efter mycket prat och kaffe kom Johan och hämtade mig. Sedan fortsatte dagen i stan för att leta efter sängben som passar, vilket verkar vara omöjligt. Rullade vidare hem till pappa med familj för att avnjuta en bit mat och bus med alla syskon då hela syskonskaran var där samtidigt. Hur ofta händer det?!

Kristoffer fixade med sin bil.
Aron visade mig hans nya rum.
Agnes busade runt och pratade.
Alva tränade på att gå helt själv.
Och mitt i satt jag. Jag njöt. /Elin

På attendo område tio,

Jag hade ett leende på läpparna hela vägen hem. Ett leende som bevisar att jag har helt underbara kollegor, på alla sätt och vis! Heltokiga människor med sjuk humor.
Gråter jag så tröstar dom, skrattar jag så skrattar dom med mig och är jag arg så lugnar dom mig. Samma villkor gäller för alla. Ge och ta, utan krav att få tillbaka. Vi har vissa tuffa kunder och är inte alltid överens med ledningen. Men vi är ett team, trots att hemtjänst är ett av de mest självständiga arbetena som finns.

"Välkommen till Attendo Område 10, det är Elin"
Om ni visste hur glad jag är över att få säga det.
För jag vet att här jobbar världens bästa kollegor. /Elin

Kryper snart ur skinnet,

Veckan har sprungit fram och snart är det helg. Det gör mig absolut ingenting och för första gången i mitt liv vill jag att helgen redan ska vara över. Nästa vecka är veckan då det gäller. Jag är både förväntansfull och rent av livrädd. Nästan så att jag vill krypa ur mitt eget skinn. Men det ska jag väll försöka undvika, för allas trevnad.

Imorgon väntar en nya dag med nya utmaningar.
Nu ska jag sova i min nya säng utan spår av katt. /Elin

Aldrig mera aldrig mer,

Tomheten. Tystnaden. Lugnet. Lättnaden.
Och sist men inte minst, den där saknaden.

Jag saknar våra katter och inser att det kommer ta tid att komma över två fyrbenta varelser som varit en del av vår familj. Familjen som numera endast består av två.
Som plåster på såren och en övertygelse på att vi tog rätt beslut, köpte vi en ny kontinentalsäng. Några tusen fattigare blev vi och visst känns det surt att vi mycket väl kunnat lägga de sedlarna på något annat, men samtidigt inser jag; vi behöver aldrig mer vakta våran säng. Aldrig mera springa in för att se vart eller hur mycket katterna kissat. Aldrig mera skämmas över att hela sovrummet luktar kattkiss. Aldrig mera hota med aldrig mer. /Elin

Sov så gott mina kissar,

Idag har vi fattat ett tufft beslut och tagit bort våra katter. Har fått väldigt olika reaktioner. Allt ifrån att det var rätt till att vi är djurplågare. Vill då redogöra för er som inte förstår. Katter som kissar inne mår inte bra! Och det kan inte vara kul att alltid få skäll av ens besvikna ägare för att man gjort det igen? Så många sängar, täcken, kuddar och textiler som gått till spillo. Så många av mina lediga dagar som gått åt till att tvätta flera högar som stinker kattkiss. Så många gånger jag velat gått igenom jorden då vi haft gäster hemma som är rädda för att katterna ska kissa i deras kläder, väskor, barnvagnar eller skor. Hur bra tror ni att det känns?

Katterna har bidragit till mycket lycka och mysiga stunder i mitt liv. Det var ett otroligt bra sällskap när Johan jobbade eller en päls att mysa ner sig med. Ni var så otroligt fina, mot oss och våra vänner även deras barn! Jag känner mig som världens sämsta människa när jag tänker på vad vi gjort. Ni finns inte mer och det gör så förbannat ont i mig. Vi gjorde valet att ni inte fick leva. Kommer jag någonsin kunna förlåta mig själv? Kommer jag en dag att inse att det var bäst såhär? Jag hoppas det. Vet ju att det i grunden är så.

Det har aldrig varit min mening att välja bort er, aldrig någonsin.
Men det kom en dag då jag blev tvungen att prioritera annat först. /Elin

Internationell barndag,

Jag är inget större Veronica Maggio fan men eftersom att det är den internationella barndagen idag och jag för tillfället lyssnat sönder den låt hon skrev till sin treåriga son (hädanefter) tänker jag dela med mig av favorit raderna. Blödig och djup som jag är tycker jag att texten är fantastisk. Så öppen, ärlig och kanske lite igenkännande.

"Ifrån första början var jag säker
Jag kan göra vad som helst för dig i världen
...
Hädanefter ska jag vara bra
Ska jag vara bra för dig
Hädanefter tänker jag efter
Jag ska vara bra för dig
Ska vara bra för dig
...
Vad du än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja dig" /Elin

Du är allt jag kan önska,

Jobbhelgen har gått relativt fort men herre min Gud vad skönt det är att den är över! Jag tappar liksom all kontakt med omvärlden när jag går in för arbetshelg. Finns ingen ork eller lust till att svara på meddelanden osv. Tur är väll ändå att jag har lust att krama om min sambo när jag kommer hem! Det är han värld, han som är mitt allt.

"Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge" /Elin

Tröttmössan med otur,

Jobbat, hälsat på Cicci och Jens, varit in till stan för att köpa ett spel som inte fanns för att sedan äta på american pizza palace. Så såg min dag ut. Nu är jag helt slut och kommer somna ganska omgående på soffan. Hinner nog trycka i mig lite godis först.

Imorgon lämnar jag hemmet 06:00 och återvänder 22:00
Där är anledningen till att en delad tur kallas delad otur! /Elin

Mina små glädjeämnen,

Jag hade nästan glömt hur bra det är möjligt att må.
Hur små glädjeämnen kan lyfta upp hela ens tillvaro.
Idag har varit en härligt dag. Inget speciellt, men bra.
En sån där dag jag kommer kunna leva länge på. 
Och tro mig, det ska jag göra. Utan tvekan. /Elin

Please excuse the dark,

Efter en grymt bra och ledig dag på shoppingcentret med Natalie kommer jag hem och allt raseras. Varför vet jag inte men av någon anledning blir jag så fruktansvärt ledsen och besviken över små saker. Jag har, hur som helst, fått stränga order av min sambo; en kopp te och bädda ner mig i soffan. Det är nog det bästa jag kan göra just nu.

"Dear darlin’, please excuse my writing.

I can’t stop my hands from shaking

Cause I’m cold and alone tonight.

I miss you and nothing hurts like no you" /Elin

Jag stödjer rosabandet,

Jag ska köpa ett rosa band i år också, precis som alla andra år. Och jag tycker verkligen att var och en utav er ska göra detsamma. Kvinna som man, gammal som ung, just do it! För mig är det inte den symboliska summan pengar som räknas, även om jag vet att de kronor bandet kostar går till en otroligt viktig forskning. Men det finns något djupare än så, ett annat perspektiv på dessa rosa band. Något bättre sätt att visa sin medmänsklighet på finns inte!

Jag är stolt över att jag bär ett rosa band.

Jag är nöjd för att jag då har gjort skillnad. Det känns fint att jag i samma stund visar min medkänsla för de drabbade och deras anhöriga. Ungefär som "om jag kunde skulle jag hjälpa till" Det är också med en otrolig respekt jag bär mitt band, en respekt för alla de kvinnor som drabbas. En uppmaning, ge aldrig upp. Se här, jag tror på dig! För det gör jag, jag tror på att varje kvinna kan klara det. Om ni har viljan och sjukvården rätt hjälpmedel, så kan vi andra hjälpas åt att orka. 

I kampen mot bröstcancer. /Elin

Släpp ditt kontrollbehov,

Första oktober låter storslaget, känns nästan som en nystart. Lite jävlar-i-min-låda-nu-kör-vi-sista-månaderna-av-2013-också! Har ni något ni absolut skulle vilja ha gjort innan året är slut? Passa på! Tiden går snabbare än vi tror, mycket snabbare än vi kanske har kontroll över.

På tal om kontroll och vårt behov av att ständigt ha det, borde vi tänka om. Det måste börja bli okej att inte ha kontroll alla gånger. Våga möta en dag då vi inte har något planerat, för det kan visa sig bli  den bästa i vårt liv. Jag lovar ingenting, ger inga garantier. Men man vet aldrig. Det kan ju vara värt ett försök. /Elin