Att jobba inom vården har sina mörka sidor, tid är en utav dom. Oftast slutar man aldrig riktigt när man ska, alltid är det nått på tok. Det är inte som en fabrik där man slutar 16 om det står 16 i schemat. Eller ja, man kan väll göra så. Men det är nog inte riktigt helt rätt. Jag har själv inte hjärta att bara släppa allt och gå, vilket också resulterade i att kom hem en timme senare idag.
Helt slut och färdig hasade jag mig upp för trapporna till lägenheten.
På vägen upp hinner jag tänka att jag struntar i mat, orkar inte fixa något.
Men så kommer jag innanför dörren och ser att Johan redan har fixat allt.
Bordet är fint dukat, plockmaten finns redo och potatisen kokar på spisen.
Sånna här gånger vet jag att jag älskar rätt person.
Och på samma gång bevisar han att han älskar mig. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar