Jag blir arg över att jag låter mig påverkas av alla negativa tankar om mig.
Men det är inte så lätt att intala sig själv att vikten på vågen bara är siffror.
Hur kan man få en så vrickad bild av sig själv och hur vet man att den är fel?
Då var jag tillbaka i vardagen igen, tillbaka i mitt humöriga liv.
Jag skrattar, jag gråter. Jag är vaken, jag sover. Men aldrig fri.
Välkommen tillbaka ångest, ljuva jävla äckliga ångest. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar